tag:blogger.com,1999:blog-7278745339454569482024-03-05T19:31:01.713+01:00Sponsored by destinyGeeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.comBlogger158125tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-22092895059817620552011-11-23T14:20:00.001+01:002011-11-23T14:20:54.018+01:00Är med i tidningen!I dag är det jag som är Running man i tidningen Xtra<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/11/23/681.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/11/23/s_681.jpg' border='0' width='210' height='281' style='margin:5px'></a></center><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Triogatan,Karlstad,Sverige%4059.411917%2C13.568715&z=10'>Triogatan,Karlstad,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-64367246030002988982011-10-14T13:18:00.001+02:002011-10-14T13:18:26.578+02:00Blir lite lugnt ett tag nuTräningen har gått ganska bra senaste veckorna. Inte sprungit så mycket - har dock fått in en 16 kilometare - men gått på många pass på KAUIF osv. Nu måste jag dock ligga lågt ett tag. Detta pga av Karlsson på låret...<br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/10/14/541.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/10/14/s_541.jpg' border='0' width='210' height='281' style='margin:5px'></a></center><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br />Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-58429787578344481362011-09-17T09:36:00.001+02:002011-09-17T09:36:06.295+02:00Pre-Tjurruset<br /><p align='center'><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.youtube.com/v/0R2dvui46P4" width="400" height="300"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/0R2dvui46P4" /><param name="quality" value="high" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><!-- Fallback content --><a href="http://www.youtube.com/watch?v=0R2dvui46P4"><img src="http://img.youtube.com/vi/0R2dvui46P4/0.jpg" width="400" height="300" />YouTube Video</a></object></p>- Posted using BlogPress from my iPhone<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Triogatan,Karlstad,Sverige%4059.411806%2C13.568583&z=10'>Triogatan,Karlstad,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-89457954576999332122011-08-30T21:01:00.001+02:002011-08-30T21:01:43.014+02:00En boss som gjort tre pass i dag.Sedan i söndags har jag officiellt varit ansvarig för spinningen på KAUIF, och det har redan varit mycket meck. Fast det är kul, inte så ofta jag får tillfälle att ta ansvar för saker annars.<br /><br />Klarade i dag ett av målen jag satt upp. Simma 1 kilometer sub 30 min. Vilket jag i dag gjorde på 29.30 min. Förutom simning var mina mål: 10 reps med 25 kg i hantelpress vilket jag är nära nu då jag satt 2 * 6 med 25 kg. Skulle även ta plankan i fem minuter. Det har jag inte tränat alls. <br /><br />Uppdaterade mål:<br />Hantelpress 10 reps med 25 kg.<br />Simma 1 km sub 25 min<br />Plankan 5 min<br /><br />Ur ett träningsperspektiv har det varit en bra dag. Började med ben och axlar på gymmet. Simmade sedan 40 längder. Drog hem och åt lite, sedan körde jag spinning i 70 min - tränade på mitt nya, lite längre pass.<br /><br /><br />- Posted using BlogPress from my iPad<br />Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-25796823869971700792011-08-26T15:59:00.000+02:002011-08-26T15:59:33.481+02:00Hantelpressa mig där du minst anar det!Jag körde hantelpress med 25:or i dag! Två stycken sexor gjorde jag. Försökte på en tredje, men det blev bara två reps då. Hur som helst så känns det väldigt häftigt att klara 25:or nu.<br />
<br />
Av någon anledning så har jag alltid sett 25 kiloshantlarna som gränsen för vem som är stark och vem som inte är det. Så nu kanske jag är det. Nu kanske jag är stark och det känns ballt. Min självbild är typ så här nu: <iframe width="420" height="345" src="http://www.youtube.com/embed/-sZfDA-upzc" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />
<br />
Som om inte detta vore nog vad gäller oerhört goda nyheter så har även Mårten Klingberg börjat blogga igen! HURRA!<br />
http://www.runnersworld.se/blogs/klingberg/rak-backhand-borg.htmGeeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-73818229350620926102011-08-21T14:56:00.001+02:002011-08-21T14:56:24.193+02:00Livet efter Prinsens MinneHär sitter jag på NE terminalen och bloggar från min telefon. Är på väg hem till Karlstad men har några timmar kvar i Göteborg innan bussen går.<br /><br />Har fortfarande inte fattat att det gick så bra som det gjorde - 42.02 på 10 km - även fast jag faktiskt höll mig till planen - sluta spring om det gör ont, men det gjorde inte ont så jag slutade inte.<br /><br />Det är nästan så att jag ångrar att jag inte sprang de 21 kilometrarna istället för de tio. Samtidigt är det ju stor skillnad på de distanserna och skadan hade säker gjort sig påmind under de kommande elva.<br /><br />I dag är det lite svårt att avgöra hur benen mår då jag har en träningsvärk från helvetet. Men märkligt nog känns det nästan som att loppet hade en läkande effekt. Det som tidigare gjort ont i vaden kan jag inte känna nu, kanske dolt under träningsvärken. Fotleden som värkte och knakade är också bättre, även om den inte är helt 100.<br /><br />Tyvärr har dock en känning i högerknä uppstått. Förhoppningsvis är det något som är borta om några dagar men det är ju svårt att säga. Det rör sig inte om någon katastrofsmärta dock.<br /><br />Planen för framtiden är nu att endast ha två löppass i veckan genom hela september, ett på ca en mil och ett lite kortare. Absolut inte mer än så, men mindre om något skulle fucka. När september är över ska jag utvärdera och fixa en ny plan.<br /><br />Angående själva loppet så tycker jag att Prinsens Minne är kalas! Både milen och halvmaran har fin utsikt, tätt mellan vätskan, varierat underlag och gott publikstöd. Har du chansen är alltså detta ett lopp som du BÖR löpa.<br /><br />Tack för mig.<br /><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Karlavagnsgatan,G%C3%B6teborg,Sverige%4057.711534%2C11.940420&z=10'>Karlavagnsgatan,Göteborg,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-41840060483075803182011-08-20T12:29:00.001+02:002011-08-20T12:29:06.126+02:00Postracevideo Prinsens minneOj! Råka persa, oväntat och overkligt. Runt 42 min.<br /><br /><p align='center'><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.youtube.com/v/uip3f7PVoXs" width="400" height="300"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/uip3f7PVoXs" /><param name="quality" value="high" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><!-- Fallback content --><a href="http://www.youtube.com/watch?v=uip3f7PVoXs"><img src="http://img.youtube.com/vi/uip3f7PVoXs/0.jpg" width="400" height="300" />YouTube Video</a></object></p>- Posted using BlogPress from my iPhone<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Lotsv%C3%A4gen,Halmstad,Sverige%4056.664532%2C12.844614&z=10'>Lotsvägen,Halmstad,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-6166160347086564912011-08-20T10:28:00.001+02:002011-08-20T10:28:14.309+02:00Preracevideo (Prinsens Minne)Prinsens minne<br /><br /><br /><p align='center'><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.youtube.com/v/xmaTTOIHKpw" width="400" height="300"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/xmaTTOIHKpw" /><param name="quality" value="high" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><!-- Fallback content --><a href="http://www.youtube.com/watch?v=xmaTTOIHKpw"><img src="http://img.youtube.com/vi/xmaTTOIHKpw/0.jpg" width="400" height="300" />YouTube Video</a></object></p>- Posted using BlogPress from my iPhone<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Konstn%C3%A4rsv%C3%A4gen,Halmstad,Sverige%4056.660133%2C12.783977&z=10'>Konstnärsvägen,Halmstad,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-21162943283593343832011-08-19T15:11:00.001+02:002011-08-19T15:11:29.489+02:00Fix till Prinsens minneSitter i skrivande stund i bil på väg mot Halmstad. Då brorsan tar tiderna på loppet - Prinsens minne - så får jag vara med och mecka lite med förberedelserna.<br /><br />Så nedan följer några bilder på hur det ser ut när tidtagningsutrustning packas. En aspekt av tävlingar som sällan uppmärksammas.<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/08/19/1062.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/08/19/s_1062.jpg' border='0' width='210' height='281' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/08/19/1063.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/08/19/s_1063.jpg' border='0' width='210' height='281' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/08/19/1064.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/08/19/s_1064.jpg' border='0' width='281' height='210' style='margin:5px'></a></center><br />Ps!<br />Nytt för i år är att löparnas tider tas från start. Gött att inte behöva trängas framme vid startlinjen.<br />Ds.<br /><br /><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br />Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-3968116326654691572011-08-16T19:58:00.001+02:002011-08-16T19:58:30.960+02:00Stressfraktur och Prinsens minneNär jag var på gymmet i dag så frågade en kille som jobbar där hur det går med min träning. Åt helvete, svarade jag och förklarade min skada. Han tog då fram en bok med massa information om skador som jag fick rota i. Stressfraktur i vadbenet kom jag fram till att jag råkat ut för.<br /><br /><br /><center><a href='https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5641514750205770306'><img src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Ts8WFgVWaMk1ZHrMRGvivupMTf5tIeDppqmxlNvUfDtJUAqIpRvZt9av8X08WU3CHjv5aZhOVaJUSxg8bw7CDgrCJrUvYAJ9KOcUsMO0AK-JXOzxTZkrS5xb5c5Ffj4HDofFmUOLxtHG/s288/0.jpg' border='0' width='175' height='281' style='margin:5px'></a></center><br />Klantigt av mig att inte kollat upp detta tidigare, men lösningen skulle ändå vara att vila - vilket jag gjort. Skadan brukade tydligen sitta i 3-6 månader, jag närmar mig nog månad sex nu och jag kan ju faktiskt springa kortare sträckor, så förhoppningsvis ska inte denna skadan sabba nästa års träning eller lopp också. <br /><br />På lördag ska jag springa milslopp i Halmstad - Prinsens minne. Tanken var ju halvmara, men vadbenet sabbar som sagt. Jag tror inte att jag kommer klara att springa hela loppet, och jag tänker inte pressa någon smärtgräns här. Skulle tror att jag springer första 5-7 kilometrarna och sedan går resterande.<br /><br />Förra året sprang jag Prinsens minnes halvmarelopp på 1:33. Det är svårt att ha någon idé eller hopp om en specifik tid nu på lördag. Men om jag är smärtfri på sub-1:33 ska jag känna mig nöjd. Känns hårt att ha samma mål på 10 som 21 kilometrar. Men men, que sera, sera.<br /><br /><br />- Posted using BlogPress from my iPad<br />Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-70466517669245889922011-08-01T20:59:00.001+02:002011-08-01T20:59:23.678+02:00Trött på att vara kass, så nu jävlar!Blir lite trött på att min träning är så ofokuserad. Dessutom så känns det som att jag blir svagare och svagare och sämre och sämre på ca alla övningar. Kul.<br /><br />Tänkte därför börja bli lite seriös - igen? - genom att sätta upp några förhoppningsvis kortsiktiga mål, borde gå på ett kvartal i alla fall. Ska bli seriösare på matfronten också - tyvärr är det inte överdrivet lätt då mina utsvävningar varken är speciellt ofta eller stora.<br /><br />Mål nu då:<br />Hantelpress 10 reps med 25 kg.<br />Simma 1 km sub 30 min.<br />Plankan 5 min.<br /><br />Målet med löpningen är endast att blir hel igen. Så det gäller väl typ att springa så mycket jag kan men aldrig pressa när det gör ont.<br /><br />Kan springa någon kilometer nu utan att vaden höjer rösten i alla fall. Det gäller även om jag springer barfota. Testar att springa med tjocka skor också, men det är helt hemskt efter att ha fått smak för det minimalistiska. Känns klumpigt och...fel?<br /><br />Har vid två tillfällen sprungit halvlångt - i dagens mått mätt - på asfalt helt barfota. Rätt gött även om fötterna ser ut så här efteråt:<br /><br /><center><a href='https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5635964157181507202'><img src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI5WuUBxBbh3DMhnu6oF5641juYN6WSqzUA-YBRr9QKMpirN1RPOvny8FMzZ4xOLurZcd1P14JZzUUg10jvRlBoybe2RjXKyOWYCx-kV70RRXOdI2jTcI0WKZ-9Yki2e7DtcsECIYpwzw5/s288/0.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />- Posted using BlogPress from my iPad<br />Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-70113404877051428232011-07-08T17:22:00.003+02:002011-07-08T17:27:05.980+02:00Gymschema plus fägglad<div style="text-align: justify;">Tröttnade lite på att bara flummarunt på gymmet nu, så i morse gjorde jag ett schema. Ville inte ha bestämt i förväg på vilken dag jag ska träna vad, så jag gjorde det oerhört simpelt:</div><div style="text-align: justify;"><b>Gymschema</b></div><div style="text-align: justify;">I. Bröst och triceps</div><div style="text-align: justify;">II. Rygg och mage</div><div style="text-align: justify;">III. Ben och axlar</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Så nu kör jag dem i tur och ordning, försöker att träna något varje dag även om jag inte gör det på gymmet, så det kanske dröjer länge mellan punkt I och II. Nu har jag i alla fall ett mål när jag är på plats. Kanske inte har kombinerat muskelgrupperna optimalt, jag har kanske med flit missat biceps och jag har heller inte specificerat övningar. Tänker att om jag inte innan bestämmer exakt vilka övningar jag ska köra så kommer det bli viss variation vilket är eftersträvansvärt.</div><a href="https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5627002249019291282" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2pE3pS-kTS_BBW4izpbkDcGnDC0K96GwnQCqZ9Vjd9yPQtbEPcQ12fKG35NLJNehS5Yt6JhdIXgPTV1qbROwZQAoPGoVvZrzq5ctaDCm66mRzg_sqxBip59a1yt7EtTEXvZB_Wuouw9Ef/s320/0.jpg" style="margin-bottom: 5px; margin-left: 5px; margin-right: 5px; margin-top: 5px; text-align: left;" width="320" /></a><br />
<div style="text-align: justify;">Köpte nya shorts i går också - för plasmagivningspengar. Orangea Puma shorts från Stadium. Dessa plus min rosa iPod och gröna linne gjorde mig lite färggladare än vanligt - på gymmet då jag körde Punkt I - men det kanske är mitt ny "jag"? Eller? Va? Är det det?</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><br />
<div style="text-align: justify;">Nesch, det är det nog inte. För övrigt är det ju klåpigt av mig att lägga ett filter som modifierar alla färger på fotot som jag laddar upp för att visa just mina färger. Smart.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">- Posted using BlogPress from my iPad</div>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-57293496839466077432011-07-06T17:32:00.002+02:002011-07-06T17:49:36.942+02:00Vansbro marathon<div style="text-align: justify;">Om de inte redan gjort det så går löparna snart i mål på Vansbro marathon 2011. Eftersom jag fortfarande är skadad, så får jag stanna hemma och sörja istället. Jag minns dock med glädje förra årets lopp och jag letade fram den bloggposten (från min förra blogg) som jag skrev efter det loppet. Det var väldigt trevligt att läsa denna minnesanteckning för mig. Minnen kom tillbaka och även om det bitvis gjorde ont så var detta de hittills bästa 4,2 milen i mitt liv.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Jag uppdaterade texten något, inga stora förändringar, mest språkligt. Den uppmärksamme läsaren kommer dock att märka att min syn på kolhydrater har förändrats sedan jag skrev detta för ett år sedan.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Att jag sprang loppet med iPod känns i dag märkligt och något som jag skulle dra mig för att göra i dag. Traillöpning förtjänas att upplevas med alla sinnen.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><b>Nedan följer alltså min redogörelse för 2010 års Vansbro marathon:</b></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Klockan är runt 23 lördagen den 3 juli 2010 då jag i ett extra förvirrat tillstånd finner Vansbro marathon, 100 kr skulle det kosta och starten går på tisdag. Träningsplanen inför 6-timmars i september 2010 var att under kommande vecka - sjukgymnastens råd till trots - testa en marathondistans. Lika bra att köra på ett riktigt tänkte jag och anmälde mig, betalade både resa och anmälningsavgift innan lördagen hade blivit söndag.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">När jag vaknade nästa morgon känner jag mig lite febrig men inser att det är försent att dra sig ur. Efter att har ringt runt till lite olika vandrarhem, världshus och hotell lyckas jag boka en stuga som låg några hundra meter ifrån startområdet. Då återstod det endast att fixa gel och energibars att lägga i de fem dropbagsen som man skulle få placera ut på de fem bemannade tidskontrollerna. Febern ökade och aptiten minskade men det hindrade mig inte från att göra Team Sportia några hundra koronor rikare genom att köpa svindyra gels och bars.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Att springa med feber skulle inte vara bra det insåg jag, men jag hade ett stort hopp om att hinna bli frisk och beslutade mig innan jag somnat på söndagen att åka upp till Vansbro hur jag än mådde och sedan på tisdagen avgöra om jag var för sjuk eller frisk nog att göra ett försök.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Resan på tisdagen gick bra och jag kände mig ganska frisk. På kvällen lyckades jag få i mig fullkornsnudlar beräknat för två personer, en avokado ett ägg och en halv mozzarellaost. Kolhydrater, fett och protein inte en jätte dålig uppladdningsmåltid även om jag hade önskat att jag hade en Vitargo carboload eller två kvar att komplettera med.</div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYKeZZbUEa44bQRgMYgytsemrAG8UIdCDTUHsMmv8CzG4FvjxAhCGc6jNIN8_ESQ1mc7uRlq-2XTNJ4a6-sN7S94ow-B38A77y_rLsUXfweXXqcSYa7wdqV2Qe6_MKLcfCRYb1F1YYOvSX/s1600/Photo+2010-07-05+19+06+38.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYKeZZbUEa44bQRgMYgytsemrAG8UIdCDTUHsMmv8CzG4FvjxAhCGc6jNIN8_ESQ1mc7uRlq-2XTNJ4a6-sN7S94ow-B38A77y_rLsUXfweXXqcSYa7wdqV2Qe6_MKLcfCRYb1F1YYOvSX/s320/Photo+2010-07-05+19+06+38.jpeg" width="240" /></a></div><br />
<div style="text-align: justify;">Trots den bekväma sängen och behagliga temperaturen präglades natten av kallsvettningar och ett ständigt vaknande. Men tisdagen kom och jag var irriterad på att jag under natten svettats ut all den vätska som jag skulle behöva senare under dagen, detta åtgärdades genom att fram till en timme innan start alltid ha en vattenflaska redo och dricka mer eller mindre konstant. Saltbrist var jag också orolig för och försökte lösa detta genom att äta alla bottensmulorna från en påse med nachochips.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Det kändes som att febern fortfarande fanns kvar i kroppen och jag lovade alla möjliga personer både via SMS och gamla klassiska telefonsamtal att jag skulle ta det lugnt och bryta om febern eller något annat skulle utgöra ett problem. Det hade varit intressant att se hur det hade utspelat sig om febern skulle bli värre under loppet för i samma stund då jag lovade att bryta om problem uppstod tänkte jag ”då dör fan jag hellre!”. Antagligen är jag nog inte så hård så att jag hade pallat att springa tills jag dör, men jag gillar ändå att tanken finns där. Klockan närmade sig 14.00 och det blev uppställning på startlinjen.</div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXaKEuFX8PgCflH9Hni2K4C-FiPQCpY5mHif-4RMUD2SvD8nzQO_Ir58itG7rhhvL6BYunibtL6omtQ0U3ckVog55smaExHmHG7LbBwL13s-059n8IAlEdgqv28LGhWIOgg-xSsRiCDyc6/s1600/Photo+2010-07-10+13+58+51.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="170" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXaKEuFX8PgCflH9Hni2K4C-FiPQCpY5mHif-4RMUD2SvD8nzQO_Ir58itG7rhhvL6BYunibtL6omtQ0U3ckVog55smaExHmHG7LbBwL13s-059n8IAlEdgqv28LGhWIOgg-xSsRiCDyc6/s320/Photo+2010-07-10+13+58+51.jpeg" width="320" /></a></div><br />
<div style="text-align: justify;">Uppställd på start/mållinjen tryckte jag igång iPoden och första låten blev ”Budapest” med Ian Anderson vilket gjorde att allt kändes fantastiskt och någon feber skulle man inte ens kunna hitta med termometer.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi__Dsh61YiYMnEw2sEk_TLCUpYdguXCGD15d5Er_u3q8KmA_L_7GwSe-PY5VXV8_mFbWJ1_0AC20ghPf8ueOEyjjPgBg5B0FaqcZET-MPlqowrVdMYtwHw3awaPsDdhhuUocQ5Q4TiZGXB/s1600/Photo+2010-07-07+11+21+10.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="219" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi__Dsh61YiYMnEw2sEk_TLCUpYdguXCGD15d5Er_u3q8KmA_L_7GwSe-PY5VXV8_mFbWJ1_0AC20ghPf8ueOEyjjPgBg5B0FaqcZET-MPlqowrVdMYtwHw3awaPsDdhhuUocQ5Q4TiZGXB/s320/Photo+2010-07-07+11+21+10.jpeg" width="320" /></a></div><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">Plötsligt börjar alla springa, jag startar min klocka och drar på. Under de första 500 metrarna ligger jag på tredjeplats. Åt helvete för hög hastighet inser jag, men jag kan inte bromsa mig redan. Innan första kilometern är avklarad hamnar jag på fjärdeplats men låter mig inte störas av det. Snart ska jag sakta ner lite tänker jag och kommer in på en stig där jag snarare ökar farten. Jag tittar bakom mig då och då men kan inte skymta någon annan löpare, bromsa bromsa tänker jag men det går inte, stigarna är för sköna och det är för roligt för att springa långsamt.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Jag passerar ”37 km kvar” skylten vilket innebär att jag nu sprungit 5 km. Jag tittar bakom mig ser jag en medlöpare som helt plötsligt bara ligger 3-4 m efter mig. Stigen vi springer på är smal och det skulle vara svårt för honom att springa om.</div><div style="text-align: justify;">-Vill du komma förbi? Frågar jag.</div><div style="text-align: justify;">-Nää, det är lugnt du håller bra tempo.</div><div style="text-align: justify;">Jo tack men jag har försökt att sänka tempot sedan start, tänkte jag. Vi springer nära inpå varandra i några hundra meter till innan jag kliver åt sidan och låter honom passera. Mer eller mindre samma procedur sker med två andra löpare som kommer bakom mig, en kvinna i 40-årsåldern och en kille runt 25 år med bar överkropp. När de var utom synhåll var det lättare att hitta mitt egna tempo och snart kom ”32 km kvar” skylten. En mil avklarad och det kändes som att det bara gått en kvart, hur lång tid som egentligen passerat minns jag inte, men antagligen närmare 50 än 15 min.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Några kilometer på en grusväg och sedan några fler längs ett järnvägsspår. Det är lång sikt både framåt och bakåt. Efter mig kan jag skymta en löpare ca 500 m bort men de som passerat mig verkar inte ha saktat ner. Även fast jag försöker att inte tävla och inte heller har någon tid som jag satsar på så är det svårt att inte öka lite när man har någon i ryggen som dessutom närmar sig.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Jag kommer fram till en bro där det på räcket sitter en vattendunk, perfekt då en av mina två vattenflaskor tagit slut. En del av min strategi som var planerad pre-race hade varit att slösa så lite tid som möjligt vid vattenstationerna. Påfyllningen tog inte många sekunder men nu körde en stor traktor på bron. Traktorn var dessutom beväpnad med något röj-redskap som slagit sönder allt buskage vid vägkanten och där med även massor av markeringar, han hade även en bil på släp. Föraren gjorde lika lite tecken på att stanna som jag vilket fick mig att göra mig så smal som möjligt och klämma mig förbi. Det gick bra och jag kunde öka lite igen. Även fast väggrenen med skyltar var röjd gick det lätt att hitta rätt väg.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Pre-race strategiskt tänkande nummer två var att i branta korta uppförsbackar gå istället för att springa. På detta sätt skulle jag spara energi och antagligen tjäna igen det tidsmässigt de kommande 100 m efter backen. Denna strategi skulle nu prövas då jag närmade mig en ca 30 m lång mycket brant backe på en grusväg. Jag började gå, det kändes konstigt och var minst lika jobbigt, när jag väl var uppe och började springa igen kändes även det märkligt. Kvicktänkt som jag är kom jag snabbt på två nya strategier som inte skulle behöva vänta länge innan de sattes på prov eftersom mer eller mindre hela banan var backar. Antingen skulle jag i backarna öka så att jag snabbt blev av med dem eller också börja fippla med något annat, exempelvis dricka vatten eller äta något - för att på så sätt tänka på annat än att det är jobbigt. Dessa metoder fungerade bra och jag växlade mellan dem.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">”28 km kvar” skylten mötte mig samtidigt som en bil med två personer i kör upp bredvid och hejar på. De säger att jag nästan har 1 km försprång på löparen bakom mig vilket gör mig extra peppad. Bilen åker iväg och snart kommer skylten ”27 km kvar”. Är detta ett skämt eller? Tänker jag, jag är ju helt oberörd. Benen, magen, vätskebalansen, energin och psyket är tipptopp. 27 km klarar jag ju med ena benet bakbundet, jag är i princip redan i mål och det är bara ren formalia som gör att jag faktiskt måste springa de kvarvarande 27 kilometrarna tänker jag.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">De nu nästkommande leriga backarna beskrivs nog bättre som sluttningar eller stup och de går både upp och ner, ingen höjd hålls speciellt länge. I denna stunden får jag flashback från när jag och Patrik för ett halvt decennium sedan vandrade runt Gullmarsfjorden och av Bohuslänningens reporter Kajsa fick vi tipset ”behåll all höjd ni kan, det sparar ni mycket energi på”. Tack för det Kajsa men det funkar inte nu. I en extremt brant och stenig sluttning där det dessutom växte ganska högt gräs så att man knappt såg vart man satte fötterna tittade jag upp kort ögonblick trots den höga hastigheten som i detta stupet var mer eller mindre oundvikligt. Jag blev helt tagen av det jag såg, flera mils utsikt med berg och dalar som var obeskrivligt vackert. Tyvärr kunde jag ju inte titta längre än en knapp sekund om jag skulle ha någon chans att överleva färden ner för stupet.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">”21 km kvar” skylten springer jag förbi och kollar klockan: 1 h 47 min! En minut långsammare än jag var på göteborgsvarvet, hur fan har detta gått till?! Jag känner mig fortfarande på topp och blir extra peppad av att tiden är så bra. Här händer något, tidigare hade jag inte haft någon plan eller hopp om tid. Men nu inser jag att jag faktiskt kan klara sub-4! I samma ögonblick kommer jag dock även på att det är efter 30km som det jobbiga verkligen börjar. Några kilometer till glider förbi som ingenting sedan trycker jag snabbt i mig en halv powerbar för att ligga ett steg före tröttheten. Mitt vänstra ben börjar halka efter, det agerar nästan som en krycka åt mitt högra ben som får göra mer eller mindre allt jobb. ”Bit ihop, svackorna kommer och går” tänker jag. Lagom till vänster benet kommer igång igen får jag fruktansvärt håll. Jävla powerbar! Jag överväger att gå en stund men tänker att även detta är en svacka som kommer att gå över, dessutom skulle det nog göra lika ont även om jag gick. Jag känner mig trygg i att det är långt både till närmaste person före och efter och skriker allt vad jag kan ute i skogen. Det stod nämligen i aktiv träning för några månader sedan att skrikande kunde höja smärttröskeln med upp till 25% (om jag inte minns fel). Skriket kan ha hjälpt något även om det fortfarande gjorde riktigt ont. Jag fortsatte att springa även om smärtan sinkade hastigheten. Strax kunde jag skymta killen med bar överkropp som nu hade börjat gå. Vi tog oss samtidigt upp för en brant backe med sandbacke vilket var väldigt irriterande, då sand inte ger optimalt fotfäste. På backens topp var den fjärde bemannade vätskestationen, jag hävde en mugg energidryck och lämnade den barbröstade medlöparen bakom mig.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Snart kom ”8 km kvar” skylten och klockan sa 3.12, jag var nu inte klar nog i huvudet för att kunna räkna ut om det var bråttom eller jävligt bråttom till mål för att klara sub-4. Allt annat kändes obetydligt, 4h 01min var inte ett alternativ. En av få verkligt bra låtar av Metallica, ”No Leaf Clover” började nu spelas, jag upprepade sedan den låten i ca 20 min och försökte sjunga med allt vad jag kunde även fast jag endast kunde var tredje ord av texten och inte ens kan sjunga även om jag kunnat hela texten. Låten börjar om, jag ökar hastigheten, det gör ont men jag kan hantera det och samtidigt som James Hetfield skriker jag de första orden i låten så högt jag kan ”IT FEELS RIGHT THIS TIME!” och just i det ögonblicket kommer jag ut ur skogen och in på en strand med massa badande människor, jag ökar igen.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Snart hamnar jag på en asfalterad väg, varje steg är smärtsamt och jag funderar på vad fan det är håller på med, fortfarande hägrar dock sub-4. Det värker i hela benen och magen, dessutom är jag så gott som säker på att jag är en tånagel fattigare på den vänstra foten. Men det visade sig senare att samtliga naglar satt kvar. Det gör ondare och ondare för varje steg på asfalten, men jag tänker på vad Lance Armstrong sa: ”pain is temporary, failure lasts forever.”</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Vid den sista bemannade vätskestationen skulle det finnas nyponsoppa något som jag byggt upp ett sug för den senaste timmen. Jag bestämde mig också för att lämna mitt vätskebälte vid den stationen, det skulle ändå bara bidra med extra vikt den sista biten. Jag dricker snabbt två muggar nyponsoppa och lämnar bältet hos funktionärerna som säger att de ska ta med det till mål. Nu var det tre kilometer kvar och jag vill minnas att klockan sa 3.45 men den uppskrivna tiden vid stationen säger 3.40.18 och det stämmer</div><div style="text-align: justify;">nog bättre. Efter stationen väntade en stig, det var nu svårt att hålla någon hög hastighet och dessutom råkade jag sparka på en vass pinne så att den var nära att penetrera min vänstra fot precis bredvid fotknölen. Jag fick ta några steg innan jag kunde avgöra om pinnen gått igenom strumpan och huden, men som tur var klarade jag mig. ”2 km kvar” och klockan är 3.48, jag kan hålla 6 min/km hastighet och ändå klara det! Det var väldigt svårt att avgöra vilken hastighet det var jag sprang med men jag försökte hela tiden öka även om det var svårt.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">”650 m kvar” stod det på den bro som Vansbrosimmarna kommer att simma under i slutet av samma vecka. 650 m kvar! Jag klarade att öka lite till och hålla det ända in i mål. 3.58.41 blev sluttiden! Jag klarade det med en liten marginal.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Lättad, glad, lycklig och nöjd hade jag nu sprungit längre än jag någonsin gjort förut, dessutom klarat en mara som var mätt med råge på under fyra timmar och placerade mig på en sjätteplats!</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif4oPfVtQwuaRD_nzM6pVfKVqFM5_V90VCZ0OSxXW43t5yngWWtrHFcg8uguGUV_VDTyT6AcJzdQ967UH5vjPThbs3jf7AIeNaAENQ0b6WqeMer97Lx1oM7Be_LFuo_0dgfQ3GGh0mNkKi/s1600/Photo+2010-07-06+18+38+52.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif4oPfVtQwuaRD_nzM6pVfKVqFM5_V90VCZ0OSxXW43t5yngWWtrHFcg8uguGUV_VDTyT6AcJzdQ967UH5vjPThbs3jf7AIeNaAENQ0b6WqeMer97Lx1oM7Be_LFuo_0dgfQ3GGh0mNkKi/s320/Photo+2010-07-06+18+38+52.jpeg" width="240" /></a></div><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">Men va fan spelar det för roll? Varför skulle sub-4 vara så viktigt? Skulle jag vara missnöjd om jag klarade min första mara på strax över fyra timmar istället då? Idioti detta med tider. Nu längtar jag till långa ultror där man bara har en sträcka och en cut-off-time att oroa sig för.</div>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-42201610169268991332011-06-30T17:03:00.001+02:002011-06-30T17:03:28.693+02:00Är glad för det lilla...Både i dag och i går har jag varit ute på korta traillöp. Mycket korta, 10-15 minuter. Men istället för att vara arg och ledsen för att jag inte kan springa långt så försöker jag att vara glad för de få minuterna stiglöp som jag faktiskt får.<br /><br />Helt fantastiskt att flyga fram på stigarna med mina X-Talon på fötterna, även om det inte ens är en mil, eller ens en halv...<br /><br /><br />- Posted using BlogPress from my iPad<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Triogatan,Karlstad,Sverige%4059.411824%2C13.569047&z=10'>Triogatan,Karlstad,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-88730114623956561632011-06-22T14:20:00.002+02:002011-06-22T14:22:43.287+02:00Kajak över GullmarenI går tog jag och Conny en dagstur med kajaker. Det var oerhört jobbigt och det känns i hela kroppen i dag. Vi började i Pinnevik och slutade i Gullmarsbaden med mellanlandning på två olika platser på andra sidan skaftöbron.<br />
<iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/WHY5y-bVy5I" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />
Resan gick bra även fast jag hade roderproblem där jag minst behövde det. Först på vägen över Gullmaren och sedan på hemvägen över samma fjord. Efter första korsningen av fjorden så löste vi mitt roder, tyvärr gick det sönder när det vågade som mest.<br />
<br />
<br />
<center><a href="https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5621017952289855106"><img border="0" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ8zC26MRfPY_6wNMKfRG8dVuDoK98dgje4AU3vW-6BlptQaAHpB445XK-dzblelENMepn0pKgvj8QJaaDZH12rt5WpBXFwg0R2EoRBZwaDJqlYiiWUsF9lDX3jVJRvuhHB1cQYzvcExFv/s288/0.jpg" style="margin: 5px;" width="210" /></a></center><br />
Det var på hemvägen då vi korsade Gullmaren som linan mellan högerpedal och rodret gick av. Som tur var så var rodret inställt på en bra kurs, men det blev ändå mycket paddelstyre. Ganska läskigt med höga vågor, starka vindar, långt till land och inte en blekfet lite aning om hur man ska agera om man välter. Går det att komma i kajaken igen eller är det bara att börja simma?<br />
<br />
<br />
<center><a href="https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5621017962633412050"><img border="0" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcQE3F4fTgBRKbf7agMLRDmAzZoDDmkNUo_U0oibRDm_XR6CkMKJIKqkikGPU4oruCgJo-CKLTWaRom8SJXScID6TA5xbVnSBRm8Q9vZHxBnEJtvMNMpA9Z9iLU01layUTVotUwdQG-qIV/s288/2.jpg" style="margin: 5px;" width="210" /></a></center><br />
När vi lämnade tillbaka kajakerna fick vi oerhört coola kepsar, inte så dum!<br />
<br />
<br />
<center><a href="https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5621017975169253378"><img border="0" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7G96TThDV7W9iSwzJ8Z18TJiU1KabuQ_wL_eOE8L6zStm1h1iX3c4jh2sB6_s49nrB99AgIx2k8aSrzA8R0tDogcUHLMTmAp_UTzmWFtVWwm9dfG_otyPBhWeDslEi-7V-liL2w315B0A/s288/3.jpg" style="margin: 5px;" width="210" /></a></center><br />
I alla händelser var det en kul dag och jag hoppas på att vara med om något liknande igen så fort träningsvärken lagt sig, kanske i Vänern nästa gång?<br />
<br />
- Posted using BlogPress from my iPadGeeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-79479593808392316302011-06-17T18:21:00.001+02:002011-06-17T18:21:31.858+02:00CrossfitJag och Smowler hade lite videokorrespondens, tänkte att det var lika bra att dela med mig här också.<br /><br /><br /><p align='center'><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.youtube.com/v/dO1PIdQGEeE" width="400" height="300"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/dO1PIdQGEeE" /><param name="quality" value="high" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><!-- Fallback content --><a href="http://www.youtube.com/watch?v=dO1PIdQGEeE"><img src="http://img.youtube.com/vi/dO1PIdQGEeE/0.jpg" width="400" height="300" />YouTube Video</a></object></p><br /><p align='center'><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.youtube.com/v/0xJfXgpw2ig" width="400" height="300"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/0xJfXgpw2ig" /><param name="quality" value="high" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><!-- Fallback content --><a href="http://www.youtube.com/watch?v=0xJfXgpw2ig"><img src="http://img.youtube.com/vi/0xJfXgpw2ig/0.jpg" width="400" height="300" />YouTube Video</a></object></p><br /><p align='center'><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.youtube.com/v/9QssYwP2ZjY" width="400" height="300"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/9QssYwP2ZjY" /><param name="quality" value="high" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><!-- Fallback content --><a href="http://www.youtube.com/watch?v=9QssYwP2ZjY"><img src="http://img.youtube.com/vi/9QssYwP2ZjY/0.jpg" width="400" height="300" />YouTube Video</a></object></p><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/06/17/1847.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/06/17/s_1847.jpg' border='0' width='320' height='320' style='margin:5px'></a></center><br />Farsan kom och spände sig lite här på slutet också.<br /><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Smedgatan,Lysekil,Sverige%4058.282016%2C11.438966&z=10'>Smedgatan,Lysekil,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-9038922990993365042011-06-15T15:31:00.001+02:002011-06-15T15:31:33.025+02:00Born to Run på Svenska.Jag läser i senaste Outside att boken Born to Run av Christopher <br />McDougall har översatts till svenska. Titeln blir då "Born to Run - Jakten på löpningens själ".<br /><br />Boken har toppat bästsäljarlistan i New York Times och inspirerat många människor att börja springa, jag är en av dem även om jag sprang redan innan jag läste boken. <br /><br />Undertiteln "Jakten på löpningens själ" är mycket passande. Boken handlar inte endast om vad man bör ha på fötterna eller hur man ska trampa, även <br /><br /><a href='https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5618438657383858946'><img src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-kvwkG2bh7c4UpeQa4j6eOb3FrbHMYKBNsJvidi8X59uwajoNwe4OsCjUQxb4jOJRWd32FVWnDvm_GyKsY-ojB0aGyE8n_EubKODh7CieXwSXK5lqAZQAN7-tFwzbePCvncfH2zYYA5eO/s288/0.jpg' border='0' width='192' height='281' align='right' style='margin:5px'></a><br />inställningen och tänkandet är framträdande. Något som ofta hamnar i skymundan. Löpning kan och bör då och då vara njutning, varje passa behöver inte leda till blodsmak och mjölksyra.<br /><br />Även själva berättelsen om indianerna, om loppen och personerna som finns i boken är gripande och intressant ur så väl ett löpande, politiskt och etiskt perspektiv. Här finns också en fin mix av humor, allvar och fakta - även om allt som i boken framstår som fakta kanske inte är helt verifierat. Hur som helst kan detta alltså vara givande läsning även för den som aldrig tänker ta ett enda löpande steg.<br /><br />Den naturliga löpningen är väldigt i ropet just nu, mycket tack vare denna boken. Jag är ju en av dem som förespråkar detta, även fast jag skadat mig vid utförandet. Låt detta bli en läxa åt er andra, sluta spring när det gör ont. För att ge en lite mer nyanserad bild av saken bör man t ex lyssna på http://fysiopodden.se/ en podcast om träning av skeptiska sjukgymnaststudenter. Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på deras podcast om just Born to Run och batfotalöpnig. Jag minns att jag hade lite kritik kring saker de sa, även om jag inte minns den faktiska kritiken just nu. <br /><br /><a href='https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5618438670405110498'><img src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9PlS-oe2SVX5pqVa3Nuqs0WRsUPfvhgmDj6z0G6CuTa3acJco0drAOG8I6V7h6c7LqnWBtDcmSDtbQwQtnvYM_904AQB-PUaxGnLB3QUBUVLOjx8exLcMwocX9XMPMfuekEn_EP16eTOc/s288/1.jpg' border='0' width='281' height='201' align='left' style='margin:5px'></a><br />Tänkte länge att jag skulle skriva ett inlägg om detta avsnittet, men tyvärr rann det ut i sanden. I alla händelser är det positivt när det rent vetenskapliga lyfts in i debatten om skons vara eller icke vara. I dag präglas den alldeles för mycket av personliga anekdoter.<br /><br />Så läs boken, den är mycket inspirerande och bra oavsett hur du sedan väljer att springa. Lyssna också på Fysiopodden och annan kritik för att kunna agera på bästa sätt. <br /><br /><br />- Posted using BlogPress from my iPad<br />Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-83365530848726554252011-06-11T20:19:00.001+02:002011-06-11T20:19:28.117+02:00Bloggbrist pga EMONu var det länge sedan jag bloggade. Det var inget planerat uppehåll, det är inte heller så att jag tröttnat. Jag gillar bloggandet. Istället har bristen på uppdateringar berott på skador. Först vaden sedan knät. Skadorna har inte helt hindrat mig från att träna, jag agerar fortfarande spinninginstruktör och både gym och simhall får besök då och då. Jag skulle kanske kunna ha bloggar om det lite ibland. Men det känns mest som förströelse. Löpning är ju det jag både vill utöva och skriva om. Det har nog blivit lite av en försvarsmekanism att inte skriva, prata eller fokusera så mycket på/om träningen.<br /><br /><br />Genom att ha tränat vad jag kan och försökt att inte tänka så mycket på skadorna har säkert läkprocessen tagit längre tid än den borde. Självklart skulle jag gått till en sjukgymnast med en gång, men försvarsmekanismen <br /><br /><a href='https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5617028519847930818'><img src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCqMfIxPmbgCtU0IHBnULoykuB4l3Kzl_5yQGeKx4UEVXA57YPCasOCXtHue20eLBoMMLEm62OwurKIChPBvflCiWrBFplvRJYoVNJQSu7hTGKgEpf4GQRFEv-ClBNpDg3x53hJI_CMG8r/s288/0.jpg' border='0' width='210' height='281' align='left' style='margin:5px'></a><br />tog över här med. Att inte tänka på det mer än nödvändigt kanske gör att det tar längre tid att bli hel, men å andra sidan slapp jag en depression. Det är så klart inte säkert att jag hade blivit deprimerad om jag behållit mitt fokus, men så här i efterhand föredrar jag att tänka så. Annars har ju slöandet varit helt förgäves.<br /><br />Är det bra nu då? Kommer jag börja blogga flera gånger i veckan igen? Blir det massa lopp i sommar? Kommer jag slå mina pers?<br /><br />Svaret på alla dessa frågor är tyvärr - Nej! Jag har i år redan missat Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Snart kommer jag även att missa Karlstads stadslopp och Vansbro marathon. Jag är dock på bättringsvägen och jag hoppas att jag kan vara med på Prinsensminne i augusti.<br /><br />Varför bloggar jag nu då, om jag är så jävla EMO?<br /><br />Så här är det. Jag har köpt en iPad och ville testa hur det var att skriva en lite längre text på den. Det gick ganska bra faktiskt.<br /><br /><br /><center><a href='https://picasaweb.google.com/103945301615344397457/SponsoredByDestiny?authkey=Gv1sRgCL3rgcmi3prjqAE#5617028528522451810'><img src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEjooxT3GZz_gM4Hv-dVNhpxYCPrIxvQJx_eucSulRYHHujFJ_magIUjEc-AfebMW8JFji2VJQZAMzSoRz19Odtip1_HzZLedu0oaLYjfzN-QY2-zg4E-z1hZGxis6MI-JgzaKZ4yGzzGV/s288/1.jpg' border='0' width='281' height='210' style='margin:5px'></a></center><br />- Posted using BlogPress from my iPad<br /><p class='blogpress_location'>Location:<a href='http://maps.google.com/maps?q=Triogatan,Karlstad,Sverige%4059.411802%2C13.568732&z=10'>Triogatan,Karlstad,Sverige</a></p>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-76339597897630106792011-05-07T12:24:00.000+02:002011-05-07T12:24:23.167+02:00Framsteg.I dag kunde jag springa fler steg än jag gick på linan, gick åtta steg på linan. Sprang max det dubbla. Mara om 3-4 veckor?Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-68218039931422762702011-05-04T11:57:00.001+02:002011-05-04T11:57:09.838+02:00VälgörenhetsspinningNu blev bilden lite sne, men det får funka.<br /><br />Så här såg det alltså ut när jag hade välgörenhetspass. Full fart!<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=11/05/04/399.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/11/05/04/s_399.jpg' border='0' width='210' height='281' style='margin:5px'></a></center><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br />Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-57881870093516239372011-04-30T12:45:00.001+02:002011-05-03T18:43:11.758+02:00Fortfarande inget...<div style="text-align: justify;">I morgon är det tre veckor sedan jag sprang. Kan fortfarande inte ta ett enda löpsteg. Men jag går ganska normalt nu i alla fall.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgt1lkqr_a35TLSV71VqJyZKVvsStrFtmXLC6qoTIN2cU0nz2CmjhSWfPN63J0Ydqk3WEQckxISATJSn1qCtv2Oqsa5AV7nO_IHzV7UCnZWAFpOkwC9lBNxMa_Q-3rv8V4h8OGKGM1IjzBm/s1600/bild%25286%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgt1lkqr_a35TLSV71VqJyZKVvsStrFtmXLC6qoTIN2cU0nz2CmjhSWfPN63J0Ydqk3WEQckxISATJSn1qCtv2Oqsa5AV7nO_IHzV7UCnZWAFpOkwC9lBNxMa_Q-3rv8V4h8OGKGM1IjzBm/s400/bild%25286%2529.JPG" width="300" /></a></div><div style="text-align: justify;">Träningen ligger såklart inte på hyllan ändå. Spinning funkar fortfarande vilket är en jävla tur. Jag var i simhallen i veckan också, frånskjutet var ett helvete men annars gick det ganska bra. Har börjat gå på lina också, det är vansinigt svårt. Men två tre steg brukar jag klara. Vet inte riktigt vad det ska vara bra för, men det är ganska kul och att bygga upp balansen kan ju aldrig vara fel.</div>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-66065442519254174392011-04-26T20:28:00.000+02:002011-04-26T20:28:45.446+02:00Göteborgsvarvet<div style="text-align: justify;">Nu har det gått två veckor sedan jag skadade min vad. Den är inte bra än och jag kan inte springa ett endaste steg. Tror dock inte att det kommer vara något långvarigt så jag är inte överdrivet orolig. Känns dock väldigt surt att jag inte kan nyttja den snöfria skogen.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">I dag fick jag också startbeviset för Göteborgsvarvet, jag kommer tydligen starta i startgrupp tre. Känns nästan lite väl långt fram.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Min plan är att bli bra i benet tills dess och efter avslutat lopp fortsätta att springa ca en mil, förutsatt att benen känns ok efter loppet. Detta för att se om det är någon idé att delta på Stockholmmara veckan efter. Hur det än blir så kommer jag inte kunna göra någon bra prestation på något av loppen, men de kan ju vara roliga ändå. Får satsa på stämningen mer än tiden i år.</div>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-32309198363406972842011-04-17T16:19:00.000+02:002011-04-17T16:19:33.461+02:00Välgörenhetsdagen på KAUIF<div style="text-align: justify;">Jag har inte hört så mycket om hur det gick under dagen som helhet. Men på mitt pass, som också var dagens första pass kom det nio personer. Eftersom pengarna samlades in i "bössor" vet jag inte exakt hur mycket som kom in under passet, men det hamnade nog strax under 1000 kr. Minst 800 kr i alla fall.</div><div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Mitt i mitt pass kom det också en reporter och tog massa bilder. Det var lite coolt att ha en fotograf som sprang runt och fotade samtidigt som jag skulle försöka hålla fokus på passet. Men det gick bra. Bilder och repotage ska tydligen publiseras på torsdag i Karlstads tidningen. Spännande.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiRyodjeTakzNGuSQN_OIg69zge69s5WBuSQnGemBgBGncoD0iHDyvz_RAFwIosoBzLEZIeZtjL8SNoSVfgW-Y0PGS9BjxG86HqqWZaUCOP80RkNg-KcYx_j5HH9pEnCnDMGwq4ul9zjfN/s1600/bild%25285%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiRyodjeTakzNGuSQN_OIg69zge69s5WBuSQnGemBgBGncoD0iHDyvz_RAFwIosoBzLEZIeZtjL8SNoSVfgW-Y0PGS9BjxG86HqqWZaUCOP80RkNg-KcYx_j5HH9pEnCnDMGwq4ul9zjfN/s320/bild%25285%2529.JPG" width="240" /></a>När jag ändå babblar om välgörenhet så vill jag även uppmärksamma LIVE<b>STRONG. </b>I måndags när jag hade mitt ordinarie pass så såg jag att en av deltagarna hade ett gult armband. Jag frågade han lite om det, och det visade sig vara ett livestrong-armband. Alltså ett projekt från Lance Armstrong som syftar till att samla in pengar till forskning om cancer samt att göra det mer uppmärksammat. Hur som helst så lovade deltagaren med armbandet att jag skulle få ett nästa gång, eftersom han hade ett gäng till hemma. Och mycket riktigt, i går var han på plats och jag fick ett armband. Det känns rätt coolt faktiskt.</div><div style="text-align: justify;"><iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/gWBTNPTAJTc" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />
</div>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-58295335575313532252011-04-15T12:02:00.000+02:002011-04-15T12:02:41.946+02:00Välgörenhetsdag på KAUIFI morgon (lördag) är det välgörenhetsdag på KAUIF. Det innebär att alla får komma och träna samt skänka en valfri summa pengar till Rädda barnens katastroffond. Alla pengar går rakt till Rädda barnen så KAUIF tar alltså inget och alla får komma utan att betala för själva träningen. Skänk en slant är allt vi kräver.<br />
<br />
Jag kommer köra mitt spinningpass kl 09:00-10:00 men det är pass hela dagen. Schemat ser ut så här:<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">09:00-10:00 Teamcycle med Rasmus</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">10:00-11:00 Aerobic med Narcisa</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">11:00-12:00 Teamcycle med Karin och Stina</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">12:00-13:00 Puls med Elin</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">13:00-14:00 Teamcycle med Elin</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">14:00-15:00 Powerstep med Johan</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">15:00-16:00 Teamcycle Core med Emma</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">16:00-17:00 PulsStyrka med Mikaela</div><div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0cm;">17:00-18:00 Box med Jannette</div><br />
För mer info, in och läs: <a href="http://www3.idrottonline.se/KarlstadUniversitetsIF-Akademiskidrott/Nyheter/Nyheter/Schemaforvalgorenhetsdagen164/">http://www3.idrottonline.se/KarlstadUniversitetsIF-Akademiskidrott/Nyheter/Nyheter/Schemaforvalgorenhetsdagen164/</a><br />
<br />
Lika bra att ni kommer och tränar lite för barnen, de behöver det.Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-727874533945456948.post-1372176605666174472011-04-11T17:08:00.001+02:002011-04-11T17:31:02.392+02:00Recension av Merrell Trail Glove<div style="text-align: justify;">Stighandskarna är nu testade både inne och ute. Innetestet utfördes genom diverse aktiviteter under både lördagen och söndagen då KAUIF utbildade nya instruktörer. Även om skorna inte är gjorda för innomhusbruk så fungerade de fint där ändå, sulan är ju inte så grovt mönstrad och det är inga dubbar som det är på t ex Inov-8 X-talon. Sådant skulle antagligen inte lämpa sig så bra inne.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-fKMu1jNmsGeFMTl9yigLDuwrc4he7BeCnf6Vb2HQ0gNHQnePCbHyJKwnmkK0NpPrtK7pmMxmeNAEbeSOs9a1n6uRb8RBwFdivNjrDHecklprNszNoG_vjm2EK-dTk32Z6O0J6mAYwkcX/s1600/bild%25283%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-fKMu1jNmsGeFMTl9yigLDuwrc4he7BeCnf6Vb2HQ0gNHQnePCbHyJKwnmkK0NpPrtK7pmMxmeNAEbeSOs9a1n6uRb8RBwFdivNjrDHecklprNszNoG_vjm2EK-dTk32Z6O0J6mAYwkcX/s320/bild%25283%2529.JPG" width="240" /></a></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Snörningen på skorna har Merrell funnit en mycket bra lösning på. Ögglorna som skosnöret sitter i är förankrat i tungan. Detta gör att det känns som att hela skon kramar om foten. Annars upplever jag det ofta som att det blir ett stort tryck på fotens ovansida om man drar åt snörningen, men här kommer alltså trycket runt om hela foten på ett ganska behagligt sätt. Trycket kommer dock även i hålfoten vilket kan kännas lite märkligt.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Från hälen och fram tills skosnöret slutar så sitter skon hur bra som helst. Den känns nästan som ett extra lager skin. Utrymmet för tårna är dock väl tilltaget. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. Lite av barfota kännslan försvinner där och tåupplevelsen blir nästan som den i ett par kängor eller gummistövlar. Fast väldigt tunna kängor eller gummistövlar då. Fördelen med detta är att det blir extra skydd. När man springer i skogen så händer det att man sprkar till rötter och stenar, genom den lite större tåboxen gör det att sådana sparkar inte ställer till någon skada.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Ventilationen är som väntat, helt fantastisk. Bäckarna i skogarna är helt fulla av vatten nu när snön håller på att smälta bort. Perfekt läge att testa hur bra tömningen är alltså. Jag ställde mig tre gånger i olika vattendrag och lät skorna helt täckas av vatten. När jag sedan gått eller sprungit ca 100 meter var kändes de helt torra igen. Så snabbt kanske det inte går om man väljer att ha strumpor på sig i skorna. Något som jag skippar i dessa.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Utomhustestet genomfördes efter att jag på i går, söndag, i två timmar varit med på olika "uppkörningar". Alltså blivande instruktörer som testar hur det är att hålla i pass. Ur skosynpunkt innebar det att jag på plan yta skuttade omkring. När det sedan stod <i>afrodans</i> på schemat tog jag min chans att dra ut i skogen istället. Min tanke var att vara borta i max 30 min. Man ska ju passa sig för att gå ut för hårt i början med skor som dessa. Praktiken blev tyvärr inte som teorin, och jag var istället tillbaka efter 90 minuter.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBIQn0oRZs3Oy5Xgom3Kb2ORukqLLIzBLAtO4IimgcRT2jd3Z1Xd2oa9CQzV8Ap17x98xI7nbUsH2f11K9kyHUqvObEKDcLUlAf1yqxFxkCCLmhFfadae4_EWPZf4BWZ0ffXiUcAgxTU56/s1600/bild%25284%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBIQn0oRZs3Oy5Xgom3Kb2ORukqLLIzBLAtO4IimgcRT2jd3Z1Xd2oa9CQzV8Ap17x98xI7nbUsH2f11K9kyHUqvObEKDcLUlAf1yqxFxkCCLmhFfadae4_EWPZf4BWZ0ffXiUcAgxTU56/s320/bild%25284%2529.JPG" width="240" /></a></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Det var helt underbart att springa på stigar i skorna. Fötterna känns lika fria som i fivefingers men samtidigt är skyddet mot vassa pinnar och stenar större vilket gör att man känner sig tryggare. Som vi ser på den första bilden så ger inte skon någon stabilitet, man kan lätt med en hand knyckla ihop den. Kontakten med underlaget blir där med 100%:ig.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Redan innan jag gav mig ut och sprang så hade jag lite känningar i höger vad och fot. Något som jag ignorerade. Jag fortsatte att ignorera detta även när det började göra ännu ondare efter 15 minuter. När jag sprungit 25 minuter så insåg jag att det inte var vettigt att springa om jag är tvungen att svära av smärta varje gång högerfoten sattes i marken. Mitt vänstra ben fungerade dock föredömligt. Problemet var nu att jag sprungit 25 minuter åt ett håll och var alltså tvungen att gå tillbaka. Det gick, men det gjorde ont och i dag haltar jag. Snart ska jag också utvärderas som spinninginstruktör och det hade jag helst varit med om en dag då jag inte haltar. Men det ska nog gå ändå.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Åter till mina Merell Trail Glove. Även om man nog kan skylla vad och fotsmärtan på dem så kände jag inget i mitt knä. Smärtan i knät är ju också det som jag försöker fly från, vaden och foten kan nog tränas upp tror och hoppas jag. Så jag är fortfarande positivt inställd till barfota grejen.</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Skon väger endast 175,8 gram, höjdskillnaden mellan framfot och häl är 0 mm och man kan tvätta dem i maskin. Jag är mycket nöjd och kan varmt rekomendera dem. Men var lite smartare än mig när ni springer med dem och sluta när det börjar göra ont. </div>Geeks for freakshttp://www.blogger.com/profile/17565994834618983316noreply@blogger.com0