Bloggbrist pga EMO

Nu var det länge sedan jag bloggade. Det var inget planerat uppehåll, det är inte heller så att jag tröttnat. Jag gillar bloggandet. Istället har bristen på uppdateringar berott på skador. Först vaden sedan knät. Skadorna har inte helt hindrat mig från att träna, jag agerar fortfarande spinninginstruktör och både gym och simhall får besök då och då. Jag skulle kanske kunna ha bloggar om det lite ibland. Men det känns mest som förströelse. Löpning är ju det jag både vill utöva och skriva om. Det har nog blivit lite av en försvarsmekanism att inte skriva, prata eller fokusera så mycket på/om träningen.


Genom att ha tränat vad jag kan och försökt att inte tänka så mycket på skadorna har säkert läkprocessen tagit längre tid än den borde. Självklart skulle jag gått till en sjukgymnast med en gång, men försvarsmekanismen


tog över här med. Att inte tänka på det mer än nödvändigt kanske gör att det tar längre tid att bli hel, men å andra sidan slapp jag en depression. Det är så klart inte säkert att jag hade blivit deprimerad om jag behållit mitt fokus, men så här i efterhand föredrar jag att tänka så. Annars har ju slöandet varit helt förgäves.

Är det bra nu då? Kommer jag börja blogga flera gånger i veckan igen? Blir det massa lopp i sommar? Kommer jag slå mina pers?

Svaret på alla dessa frågor är tyvärr - Nej! Jag har i år redan missat Göteborgsvarvet och Stockholm marathon. Snart kommer jag även att missa Karlstads stadslopp och Vansbro marathon. Jag är dock på bättringsvägen och jag hoppas att jag kan vara med på Prinsensminne i augusti.

Varför bloggar jag nu då, om jag är så jävla EMO?

Så här är det. Jag har köpt en iPad och ville testa hur det var att skriva en lite längre text på den. Det gick ganska bra faktiskt.



- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Triogatan,Karlstad,Sverige