Har fortfarande inte fattat att det gick så bra som det gjorde - 42.02 på 10 km - även fast jag faktiskt höll mig till planen - sluta spring om det gör ont, men det gjorde inte ont så jag slutade inte.
Det är nästan så att jag ångrar att jag inte sprang de 21 kilometrarna istället för de tio. Samtidigt är det ju stor skillnad på de distanserna och skadan hade säker gjort sig påmind under de kommande elva.
I dag är det lite svårt att avgöra hur benen mår då jag har en träningsvärk från helvetet. Men märkligt nog känns det nästan som att loppet hade en läkande effekt. Det som tidigare gjort ont i vaden kan jag inte känna nu, kanske dolt under träningsvärken. Fotleden som värkte och knakade är också bättre, även om den inte är helt 100.
Tyvärr har dock en känning i högerknä uppstått. Förhoppningsvis är det något som är borta om några dagar men det är ju svårt att säga. Det rör sig inte om någon katastrofsmärta dock.
Planen för framtiden är nu att endast ha två löppass i veckan genom hela september, ett på ca en mil och ett lite kortare. Absolut inte mer än så, men mindre om något skulle fucka. När september är över ska jag utvärdera och fixa en ny plan.
Angående själva loppet så tycker jag att Prinsens Minne är kalas! Både milen och halvmaran har fin utsikt, tätt mellan vätskan, varierat underlag och gott publikstöd. Har du chansen är alltså detta ett lopp som du BÖR löpa.
Tack för mig.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Karlavagnsgatan,Göteborg,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar