Stressfraktur och Prinsens minne

När jag var på gymmet i dag så frågade en kille som jobbar där hur det går med min träning. Åt helvete, svarade jag och förklarade min skada. Han tog då fram en bok med massa information om skador som jag fick rota i. Stressfraktur i vadbenet kom jag fram till att jag råkat ut för.



Klantigt av mig att inte kollat upp detta tidigare, men lösningen skulle ändå vara att vila - vilket jag gjort. Skadan brukade tydligen sitta i 3-6 månader, jag närmar mig nog månad sex nu och jag kan ju faktiskt springa kortare sträckor, så förhoppningsvis ska inte denna skadan sabba nästa års träning eller lopp också.

På lördag ska jag springa milslopp i Halmstad - Prinsens minne. Tanken var ju halvmara, men vadbenet sabbar som sagt. Jag tror inte att jag kommer klara att springa hela loppet, och jag tänker inte pressa någon smärtgräns här. Skulle tror att jag springer första 5-7 kilometrarna och sedan går resterande.

Förra året sprang jag Prinsens minnes halvmarelopp på 1:33. Det är svårt att ha någon idé eller hopp om en specifik tid nu på lördag. Men om jag är smärtfri på sub-1:33 ska jag känna mig nöjd. Känns hårt att ha samma mål på 10 som 21 kilometrar. Men men, que sera, sera.


- Posted using BlogPress from my iPad