Stighandskarna är nu testade både inne och ute. Innetestet utfördes genom diverse aktiviteter under både lördagen och söndagen då KAUIF utbildade nya instruktörer. Även om skorna inte är gjorda för innomhusbruk så fungerade de fint där ändå, sulan är ju inte så grovt mönstrad och det är inga dubbar som det är på t ex Inov-8 X-talon. Sådant skulle antagligen inte lämpa sig så bra inne.
Snörningen på skorna har Merrell funnit en mycket bra lösning på. Ögglorna som skosnöret sitter i är förankrat i tungan. Detta gör att det känns som att hela skon kramar om foten. Annars upplever jag det ofta som att det blir ett stort tryck på fotens ovansida om man drar åt snörningen, men här kommer alltså trycket runt om hela foten på ett ganska behagligt sätt. Trycket kommer dock även i hålfoten vilket kan kännas lite märkligt.
Från hälen och fram tills skosnöret slutar så sitter skon hur bra som helst. Den känns nästan som ett extra lager skin. Utrymmet för tårna är dock väl tilltaget. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. Lite av barfota kännslan försvinner där och tåupplevelsen blir nästan som den i ett par kängor eller gummistövlar. Fast väldigt tunna kängor eller gummistövlar då. Fördelen med detta är att det blir extra skydd. När man springer i skogen så händer det att man sprkar till rötter och stenar, genom den lite större tåboxen gör det att sådana sparkar inte ställer till någon skada.
Ventilationen är som väntat, helt fantastisk. Bäckarna i skogarna är helt fulla av vatten nu när snön håller på att smälta bort. Perfekt läge att testa hur bra tömningen är alltså. Jag ställde mig tre gånger i olika vattendrag och lät skorna helt täckas av vatten. När jag sedan gått eller sprungit ca 100 meter var kändes de helt torra igen. Så snabbt kanske det inte går om man väljer att ha strumpor på sig i skorna. Något som jag skippar i dessa.
Utomhustestet genomfördes efter att jag på i går, söndag, i två timmar varit med på olika "uppkörningar". Alltså blivande instruktörer som testar hur det är att hålla i pass. Ur skosynpunkt innebar det att jag på plan yta skuttade omkring. När det sedan stod afrodans på schemat tog jag min chans att dra ut i skogen istället. Min tanke var att vara borta i max 30 min. Man ska ju passa sig för att gå ut för hårt i början med skor som dessa. Praktiken blev tyvärr inte som teorin, och jag var istället tillbaka efter 90 minuter.
Det var helt underbart att springa på stigar i skorna. Fötterna känns lika fria som i fivefingers men samtidigt är skyddet mot vassa pinnar och stenar större vilket gör att man känner sig tryggare. Som vi ser på den första bilden så ger inte skon någon stabilitet, man kan lätt med en hand knyckla ihop den. Kontakten med underlaget blir där med 100%:ig.
Redan innan jag gav mig ut och sprang så hade jag lite känningar i höger vad och fot. Något som jag ignorerade. Jag fortsatte att ignorera detta även när det började göra ännu ondare efter 15 minuter. När jag sprungit 25 minuter så insåg jag att det inte var vettigt att springa om jag är tvungen att svära av smärta varje gång högerfoten sattes i marken. Mitt vänstra ben fungerade dock föredömligt. Problemet var nu att jag sprungit 25 minuter åt ett håll och var alltså tvungen att gå tillbaka. Det gick, men det gjorde ont och i dag haltar jag. Snart ska jag också utvärderas som spinninginstruktör och det hade jag helst varit med om en dag då jag inte haltar. Men det ska nog gå ändå.
Åter till mina Merell Trail Glove. Även om man nog kan skylla vad och fotsmärtan på dem så kände jag inget i mitt knä. Smärtan i knät är ju också det som jag försöker fly från, vaden och foten kan nog tränas upp tror och hoppas jag. Så jag är fortfarande positivt inställd till barfota grejen.
Skon väger endast 175,8 gram, höjdskillnaden mellan framfot och häl är 0 mm och man kan tvätta dem i maskin. Jag är mycket nöjd och kan varmt rekomendera dem. Men var lite smartare än mig när ni springer med dem och sluta när det börjar göra ont.
