Jag fick en fråga om hur mitt år 2010 har varit. Lika bra att redogöra hur det var för alla då tänkte jag.
Vi börjar med 2009. Jag började löpträna under sommaren 2009. Då var jag mer eller mindre på noll, kunde inte springa längre än tre kilometer. Men jag anmälde mig till göteborgsvarvet i slutet av sommaren vilket motiverade min träning extra mycket, så i slutet på året hade jag ett distansrekord på 28 kilometer.
Jag sprang och sprang vilket resulterade i en knäskada som jag efter lite om och men fick hjälp att styra upp av en sjukgymnast. Jag tänker alltid att allt löser sig ändå och fattar inte riktigt att det kan vara lämpligt att söka sjukvård ibland.
Lagom till maj kändes knät bra igen och jag kunde springa mitt göteborgsvarv och gick i mål på 1:46:05, ett pers på 21km med ca 4min och dessutom slog jag min bror med 8 sekunder. Jag var nöjd.
Efter detta gick löpningen överstyr tyckte kroppen, men den har fel. Från att ha haft ett månads max på ca 160 kilometer så ökade jag i juli och augusti till över 300 kilometer per månad. Under sommaren sprang jag även ett helt fantastiskt marathon i Vansbro som alla borde delta i. Kolla in -> http://www.vansbromarathon.se/
Jag var även anmäld på mitt första ultralopp, 6-timmars i Karlstad som skulle äga rum i september. Som sista distanspass till det tänkte jag att jag skulle springa ca 50 kilometer in one go. Det var då cirka två veckor kvar till själva loppet. Det gick inte så bra som jag ville och 50kmlöpet avslutades med gång och irritation. Åtgärden blev då att vila tre dagar och sedan försöka igen. Denna gången gick det bättre, men min kropp var inte redo för två 50kmpass under samma vecka. Mitt högra knä började nu krångla igen, men jag ställde upp på 6-timmarsloppet ändå och lyckades springa 62 kilometer under de timmarna. Mitt mål var att klara minst 60km så jag var nöjd och glad.
Efter detta har knäkrånglet gått lite i vågor och jag tar det fortfarande försiktigt, men hösten och vintern har ur en träningsaspekt varit ett helvete. Det längsta jag sprungit sedan september är 25 kilometer. Det är inte helt okej. Så jag hoppas att våren har många långa löp att bjuda på.
Efter att ha läst denna årskrönika kan man ju inte annat än att säga GRATTIS! grattis till tiden på gbgs varvet och till ett träningsår som i sin helhet verkar ha varit toppen!
SvaraRadera