Badminton med Emil och Tobias

I dag har jag haft träningsvärk i nästan hela kroppen. Framförallt i låren, triceps och i ryggen. Jag tror att det var gårdagens crossfit som är den stora boven i dramat, simningen kan ha bidragit lite till låren då jag simmade ett par hundra meter med bara benen. Men det är rätt skönt ändå på något sätt, så att man vet att man legat i.

Jag valde att springa till och från badmintonbanan även denna gången. Det är en sträcka på cirka 9,5 kilometer och när jag sprang dit tog det 48:28 eller 5:06/km något långsammare än förra veckan. Hemvägen tog 49:33 eller 5:13/km även det något långsammare än förra veckan alltså. Men jag är ändå nöjd med tiderna med tanke på att jag hade en ganska obekväm ryggsäck samt lagom mycket träningsvärk. Extra nöjd blev jag då jag bekvämt kunde öka tempot rejält i de sista branta backarna på hemvägen.

Jag var lite orolig för hur det skulle gå för knät under löpningen. När jag körde marklyft och knäböj på crossfiten i går så kände jag att mitt knä inte tyckte att det var helt okej. Det gjorde inte ont eller så, men det var inte med riktigt på samma nivå som dess vänstra motsvarighet. Även i morse fanns det en känsla av instabilitet i knät. Inget överdrivet, men ändå så att jag tänker på det. Hur som helst så gick det bra att springa och knät känns bättre nu än i morse så jag förvärrade nog inte något genom löpning.

Något blev konstigt med bildtexten, så jag skriver det som jag tänkte skriva där, här: "På bilden ser vi en suddig mig med svettigt hår i förgrunden. I bakgrunden har vi Tobias, ännu suddigare men något gladare. Emil kom inte med på bilden. Surt."

Det blev alltså över tre timmars träning även i dag, extra kul att nästan 50% av tiden var löpning och jag kan nu även känna en uppskattning över att 0% av tiden var dans. Det är det som är skönt med jobbigheter, att man senare kan uppskatta att man inte längre utsätts för dem.