Ett pers! Ett pers! Ett helt oväntat pers!

Det är märkligt hur dum i huvudet man kan vara när man har över 195 högskolepoäng i ryggen. Varför tar jag alltid på mig tröjan innan pulsbältet? Alltid är det så, varför lär jag mig inte?

Idag sprang jag med mina Inov-8 X-talon på Alster- och Frödingleden. Den rundan blir ganska precis 14km varav 4-5km är på asfalts- eller grusvägar, mycket mer än så vill man inte ha med de skorna.

 Jag älskar dem. De väger nästan inget, inte ens när de blivit blöta. Fyra fem steg efter att man trampat i en vattenpöl är nästan allt vattnet borta, inget mera slaffsande och klaffsande. Jag har testat ett par skor med gore-tex också, men de är tunga och när man väl trampar i en pöl som är djupare än skon så är det kört för all framtid.

Det är helt sjukt bra grepp och nästan ingen dämpning vilket gör att det känns som att springa i ett par sockiplast med dubbar. Men även fast de har fantastiskt bra grepp så var jag tvungen att ta det lite lugnt på flera ställen eftersom det fanns isfläckar och frostiga träbroar där inte ens mina älsklingar får fäste. Men det är möjligt att detta påverkade tiden positivt eftersom det gav tid till vila mitt i passet.

De 14 kilometrarna var avklarade på 01:14:25 vilket ger 5:19min/km med en genomsnittlig puls på 169/BPM. 5:19min/km tänker ni, det är ju inte speciellt snabbt? Så är det kanske, i alla fall på vägar, där det är platt, rakt och där det inte finns bävrar som fällt träd precis där man ska springa. Det kan alltså vara stor skillnad på 5:19 och 5:19. För övrigt så tycker inte jag att 5:19 är speciellt långsamt på vägar heller. (Lika bra att försvara sig innan man får höra massa klagande)

Den totala tiden är nästan en minut bättre än mitt förra rekord på denna sträckan. Jag förstår inte riktigt hur det gick till. Men antagligen beror det på att jag sällan pressat mig själv på denna sträckan och att jag snarare använt den som en bana där jag tar det lite lugnt mellan mina långpass.

Hur som helst är det skönt att jag börjar komma tillbaka igen, två månader med ett trasigt knä var inte kul, men nu, nu är jag på G!

Gainern är uppdrucken och nu ska jag duscha...

Schwing schwing!