Nya stigar

Nu har jag precis varit ute och testat de nya stigarna som jag letade upp i går. Lite klantigt av mig, men jag spelade in en film innan jag kom fram till dem. Det hade ju varit roligare om jag filmat när jag var framme eller när jag var på väg hem igen, så att jag kunde recenserat dem live. Nu blev det så här istället och det får väl duga även om bildkvalitén lämnar en del att önska:

Jag är faktiskt lite besviken på mig själv att jag inte hittat dessa stigar tidigare. Jag har bara skrapat lite på ytan än, men jag har ändå hittat långa fina spår. När jag sprungit i ca 5 kilometer kom jag till ett spår som var mätt till 7,5 kilometer. Stora delar av det var single track (smala stigar) vilket gjorde mig glad då det är mitt favorit underlag. Några kilometer gick också på ett elljusspår där underlaget är grus med ett lager av sågspån. Suboptimalt, men det funkar ändå rätt bra.

Temperaturen var strax under nollan och det var ganska isigt på sina ställen. Det fanns ett par små träbroar som gick över några lite större diken och där gällde det att man tog det lugnt då de blir oerhört hala när de är frostiga.

Det blev inga skryt-tider i dag, men det kanske inte är det man behöver satsa på varje gång. Visst tar det lite bättre om man pressar och det är ju kul när man presterar bra. Men det kan också vara kul att filma lite, ta några bilder och se till att man inte snubblar på rötter, stenar eller isfläckar. Oavsett hur roligt det är att springa snabbt på single tracks så är inte kuperad terräng det bästa valet om man vill ha bra tider. Det känns faktiskt helt okej att springa smart och försiktigt istället för att maxa och riskera att man slår sig. Eller helt okej kanske det inte känns ändå, för i så fall hade jag kanske inte skrivit ett försvarstal här. Men man behöver inte aktivt skämmas för att det går lite långsammare i alla fall, så kan vi säga.

Dagens resultat:

Distans: 17,4 kilometer

Tid: 1:37:00

Snitt per kilometer: 5:34 

Snitt puls: 160

Det var absolut inte sista gången jag sprang denna sträckan och det blir spännande att hur mycket tiderna sjunker om jag skippar att filma och fota.

Bilderna återger ju så klart inte verkligheten helt perfekt, jag är t ex sjukt mycket snyggare om man tittar på mig med egna ögon. Men det var framförallt all frost i gräset och i träden som jag ville få på bild. Vad jag minns blev det så gott som aldrig så i Lysekil men här i Värmland vet vintern vad den grejar med.

Jag nöjer mig här nu, det var ändå en godkänd prestation, naturupplevelsen var hög och frosten i skog och mark var vackrare än man kan begära. Nöjd.