Ich bin spinningmaster of destruction!

Stressig dag. Som vanligt nu för tiden. Det är tur att jag tränar mycket, då ska man tydligen bli tåla stress bättre. Men det är ju lite märkligt att det som bygger upp min stresstålighet också är orsaken till min stress. En av orsakerna i alla fall. Det är bara att träna mer så att jag pallar stressen antar jag.

Obs! Obs! I lagens namn! Bilden är stulen.

Utan att ha hunnit äta annat än lite nötter sedan lunchen kl 11:00 så drog jag till KAUIF kl 17:00 för två timmars spinning. Vi var fem personer som skulle ha audition för att bli spinninginstruktörer. Fem personer á 15-20 minuter och jag var näst sist att instruera. Att springa i en cirka en timme är en bit kaka för mig. Men spinning är en annan femma. Det är mycket intensivare, man får högre puls och tunga partier är mycket tyngre. Så jag var relativt slut när jag skulle böra köra mina låtar. Jag flåsade mycket, hade ibland svårt att prata samtidigt som jag trampade men jag lyckades hålla takten ganska bra. Oerhört bra för att vara mig.

När alla var färdiga så blev vi utvärderade av instruktörerna. Det som jag var kass på var framförallt takten, men det var ingen katastrof. Jag fick även lite kritik på min teknik i vissa positioner, men det var mest småsaker.

Jag fick beröm för att jag "tog i och kämpade" men huvudsakligen för att jag "bjöd på mig själv och var rolig". Helt rätt, jag är sjukt kul faktiskt. Det var vitsar och kommentarer som exempelvis "lägg på mycket vikt nu, det är vikt-igt" och "om ni tycker att det är tungt och jobbigt så är det bara att bita ihop så går det över snart" som gjorde att jag stämplades som rolig. Höga krav, jag gillar´t!

I alla händelser blev jag godkänd och ska nu fram till vecka ett eller om det var två göra ett helt pass. Ett pass med uppvärmning, nedvarvning och stretch. Detta passet skall sedan inspekteras in action och när det är gjort börjar jag som instruktör.

Vårterminen kommer alltså gå i spinningens tecken. Spinningens och löpningens tecken. Jag ska simma mycket också. Vårterminen kommer alltså att gå/löpas/spinnas/simmas i träningens tecken.

Jag funderar på gymkort också...

Lite babbel

Gårdagens långlöp blev ju som sagt inställt men jag fick till ett skidpass på kvällen i alla fall. Skulle tro att det blev ungefär en mil. Jag åkte ett varv i elljusspåret, men eftersom det var lite för lite snö så ville jag inte fortsätta där utan åkte vidare en stund på fotbollsplanen istället.

Jag börjar hitta någon form av teknik nu men ett tränat öga skulle fortfarande se skillnad på mig och Gunde.

Eftersom att det är mindre än två veckor kvar tills jag ska springa marathon så är det ingen idé att försöka med ett långpass innan dess. Det skulle nog inte ge så mycket mer än slitage och ökad skaderisk. Det är inte bra att jag inte fått testa benen på lite längre distans innan det är dags. 25 kilometer är det längsta jag sprungit sedan september och jag börjar undra om knät någonsin kommer att bli helt återställt.

Jag har bestämt mig för att växla mellan att gå och springa på maran, så fram tills det är dags så ska jag träna på själva gång/löp-växlingen samt att gå snabbt. 10 min löp och 30 sek gång har jag förstått är den bästa varianten. Jag kommer dock inte orka hålla sådan koll på klockan, så gör nog så att jag springer första varvet(av åtta) och väljer ut 2-3 sträckor som jag kan gå. Då jag inte sett någon höjdkurva över banan så vet jag inte hur mycket backar det kommer vara, men om det finns en uppförsbacke så kommer jag att lägga gången där och antagligen även vid mat och dryckstationen.

Just nu är jag inte bekväm med situationen, maran känns lite för nära och jag är osäker på hur min form är. De 25 kilometrarna jag sprang förra veckan gick dock smärtfritt även fast det var i skor utan varken stöd eller dämpning så det är ju lovande i alla fall.

Colting slutade som tvåa i årets ultraman. Gårdagens löpning gick inte riktigt som han ville, men grabben har ju en förmåga att bita ihop som inte är av denna värld så han lyckades placera sig bra ändå.

Inställt distanspass och veckosammanfattning

Tanken var att jag i dag skulle springa ca 30 kilometer. Tyvärr väljer jag att ställa in det. Märkligt nog beror det inte på väderförhållandena som i skrivande stund är suboptimala. Vind och snö. Problemet är att jag inte känner mig helt i form och att mitt knä spökar lite extra, så jag vågar inte.

Veckosammanfattning:

Måndag:

Spinning: 60 minuter

Tisdag:

Vilodag

Onsdag:

Löpning: 9,5 kilometer

Badminton: 2 timmar

Löpning: 9,5 kilometer

Torsdag:

Spinning: Mer än en timme...

Fredag:

Löpning: 5 kilometer

Simning: 2 timmar

Löpning: 5 kilometer

Lördag:

Vilodag

Söndag:

Tvångsvila. Fast fortsätter det att snöa ett tag till så blir det nog lite skidor i kväll. Återkommer om det blir så....

Jonas Colting håller på med ultraman just nu. Tredje och sista dagen i dag, vilket innebär 84 kilometer löpning i väggrenen på en motorväg. Temperaturen på Hawaii där han springer är ca 30°C i skuggan. Fast han har inte tillgång till någon skugga, så det blir varma 84 kilometrar. Här är två filmer från dagarna som varit, titta på dem:

Videobloggning med Tobias igen

Min pinsammaste upplevelse...typ...

Nu har ni fått höra om min så nu vill jag höra om din. Skriv i din blogg eller som en kommentar här.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Spinning

I morse drog jag till KAUIF för att välja lite låtar och planera hur man ska spinna till dem på ett lämpligt sätt. På tisdag är det ju nämligen audition där några instruktörer ska avgöra om jag håller måttet. Jag trodde att det skulle vara lätt och något som alla som försökte klarade. "Hur höga krav kan de ha när de inte ger oss någon lön" tänkte jag. Men nu kom det fram att de tidigare har underkänt personer som har varit dåliga på att hålla takten. Jag har ingen taktkänsla. Ingen alls. Fan.

Jag satt där och trampade i en dryg timme i alla fall, det får räknas som dagens träning. I morgon ska jag och Tobias simma. Denna gången ska jag köra lite hårdare än jag gjorde sist.

Badminton

- Posted using BlogPress from my iPhone

Blod, svett och verkligheten som inte stämmer med planer. Lite Colting också.

Blodet och svetten

För övrigt anser jag att alla borde lämna blod.

Jag har varit och lämnat blod i dag. Den observanta läsaren ser att det är lite mer slangar än vanligt på bilden. Det beror på att jag lämnade så kallade dubbelröda vilket är ungefär som att lämna plasma, fast tvärt om. De suger ut massa blod, behåller de röda blodkropparna och skickar tillbaka plasman. 445 ml röda blodkroppar tog de av mig vilket borde vara en ganska stor del av den totala mängden. Sköterskan sa att man kunde bli lite trött eller yr och man skulle undvika att träna. När jag pratat med personalen på Claratappen tidigare sa de man mycket lättare fick mjölksyra ett par dagar efter man lämnat dubbelröda.

Få röda blodkroppar och man får lätt mjölksyra, för mig låter det som höghöjdsträning. Så jag bokade in mig på ett spinningpass. Men jag blev lite besviken faktiskt, kan inte säga att jag märkte någon större skillnad. Lite tyngre var det kanske men jag fick verkligen känna efter för att notera det. Inte ens när jag precis tömt mig märkte jag något. Är jag inte så observant eller bara hård?

Verkligheten och planer

Det är märkligt att det aldrig verkar gå att göra som man planerar. Min tanke var att jag skulle försöka att inte springa längre än marathon under 2011. Men i dag fick jag mail från IF Göta som säger att det blir 6-timmars den 5 februari. Inomhus på en 200 meters bana denna gången. Jag visste redan att loppet skulle arrangeras då någon gång och jag hade nog tänkt att vara med. Men jag funderar på om jag ska springa alla sex timmar. Just nu lutar det åt att jag försöker sätta en bra tid på marathondistansen och sedan ta det lite som det kommer, gå, sitta osv. Det hade varit kul att ha en bra tid att försöka slå i Stockholm i maj.

Verkligheten slutar dock inte att avvika från planerna här. Utan min bror frågade mig förut om jag var sugen på att köra Icebug 24 med honom. Det är jag ju. Tävlingen går till så att man är i lag om två till fyra personer och har 24 timmar på sig att samla så många poäng man kan. Poäng får man genom att orientera sig fram till olika kontroller, ju längre bort de är ju mer poäng får man. Enkelt.

Vi får se hur det blir med allt detta, jag hoppas att mina planer inte håller men att mitt knä gör det.

Lite Colting

Jonas Colting är tuff, mycket tuff. I skrivande stund är han på Hawaii för att köra Ultraman som börjar om några dagar. Han har vunnit tävlingen två gånger tidigare, det är alltså VM i triathlon på ultradistans kan man säga. Det på går i tre dagar då man ska simma 10 kilometer, cykla 420 kilometer och springa 84 kilometer.

Men det var inte Ultraman som jag tänkte babbla om nu utan boken som han släpper nu vilken dag som helst. Den nakna hälsan. Jag har fattat det som att den handlar om både träning och kost. Tillskillnad från Colting så är ju jag vegetarian och jag är nog sugen på att fortsätta med det. Men jag är ändå väldigt nyfiken på hans bok och kommer nog köpa den när den står i boklådornas hyllor.

Colting är väldigt kritisk till dagens kost men också till dagens träning. Han förespråkar en mer avskalad och naken attityd, där av titeln. Back to basics så att säga. Kost och träning ska i större utsträckning efterlikna beteendet före människan började att odla. Det finns många som håller med honom, men det finns också många som inte gör det.

Jag tycker att det är ganska jobbigt när det finns olika skolor som man kan följa. Jag vill ju ha en bra kost men vem har rätt? Kolhydrater eller fett? Pasta eller ej. Antagligen finns det olika fördelar med olika typer av kost. Men jag tror att det är bättre att gå all in på en metod än att hålla på att blanda och köra något mellanting.

Precis nu kom det en plan till mig, perfekt timing! Jag ska läsa hans bok, kanske hans böcker till och med. Han har tidigare skrivit en bok som heter Jag vill ju bara se bra ut naken! även den om kost och fitness. Om det är vettigt, om kritikerna är knas, om verkligheten inte förstör så kanske jag gör som Colting. Döda djur kanske får ersätta pasta och ris. Fast det blir nog inte vilka djur som helst, nöjer mig nog med fiskar i så fall. För de kan gött ha´t!

Vad tror ni?

Ironman Arizona 2010

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Triogatan,,Sverige

Veckosammanfattning

Funderar på om jag ska skippa simhallen i dag. Det är sista gången för terminen med vuxencrawl men på grund av skolstress så får jag nog tyvärr hålla mig torr.

Veckosammanfattning...

Måndag:

Löpning: 9,5 kilometer

Badminton: 2 timmar

Löpning: 9,5 kilometer

Tisdag:

Vilodag

Onsdag:

Löpning: 17,4 kilometer

Torsdag:

Spinning: 60 minuter

Fredag:

Simning: 60 minuter

Lördag:

Löpning: 24,94 kilometer

Söndag:

Vilodag

En ganska klen vecka, men löpningen börjar ta fart igen vilket är kul. Jag har dock lite känningar i knät efter gårdagens löpning. Fast det är inte så farligt, så det är nog bra i morgon tror jag.

Totalt sprang jag 61,36 kilometer denna veckan. Så mitt veckomål på 70 kilometer börjar närma sig.

Distans i terräng

Min gainer är ju slut, så nu sitter jag här och dricker o'boy. Det är faktiskt inte så illa som återhämtnings dryck. Snabba kolhydrater från pulvret och lite proteiner från mjölken, mycket mer än så behöver man inte de första minuterna efter träningen.

I gårdagens film sa jag ju att jag skulle springa 25 kilometer i dag, det var en uppskattning som stämde ganska väl överens med verkligheten(Garmin) 24,96 kilometer blev det. Jag hade alltså 40 meter fel. Förlåt.

Snitt tempot låg på 5:40 per kilometer och den totala tiden på 2:21:26. Mitt första pass på över två timmar sedan 6-timmars i september. Jag ska babbla mer om passet, men först lite film:

Det blev extra dålig bildkvalitet i dag, jag gissar att det beror på dåligt ljus, rörelse och imma på kameran. förlåt igen.

Jag ramlade inte någon mer gång än de tre gångerna som jag nämner i filmen, fast det var inte långt borta heller. Anledningen till att jag ramlade alla tre gånger var att det fanns is under snön. Olika former av vatten som gör sitt bästa för att döda mig alltså.

Inov8 Race Elite 3

Mitt försök att filma vätskebältet var ju allt annat än lyckat, så jag lägger upp en bild -->

Förutom fallen så känner jag nu att jag gjort en annan oerhörd tabbe i dag. Ingen tejp på bröstvårtorna. Klantigt. Det är ju faktiskt obligatoriskt om man springer längre än en mil.

Nu för tiden så får man ju mer eller mindre aldrig post som är önskad. Då och då kommer Runner's World annars är det bara räkningar eller reklam för skit som jag inte vill ha. Men i går! Då händer det något märkligt. Jag fick ett brev fyllt med nötter och bär från min syster. Helt perfekt faktiskt! Nötter, torkade bär och frukter är oerhört smidigt och bra att ha med sig ut på långa pass. I dag klarade jag mig utan att äta något, men man vet aldrig och att öppna en hel powerbar kan kännas lite överdrivet när man inte är ute mer än tre timmar. Det är inte första gången som min syster sponsrar mig utan jag har fått en och annan krona för lyckade tävlingar också. Något som jag är mycket tacksam för och gör att bloggen egentligen borde heta Sponsored by Christin. Tack igen.

Tobias gästbloggar

Location:Kungsgatan,,Sverige

Tobias, blåbär och Pasi

I dag kommer det inte hända så mycket spännande på träningsfronten, lite spinning om någon timme annars inget. Men i morgon ska jag till simhallen med Tobias, jag uppskattar att han börjar falla mer och mer för träning. Jag blev ganska förvånad när han inte var negativ till badminton och jag blev ännu mer förvånad att vi faktiskt fick till lite lir. Det kändes som att det skulle bli en grej som vi bara snackade om men som aldrig blev av. Kul att det inte blev så! Jag fortsattes att förvånas då han kunde tänka sig att hänga med och simma, undra vart detta kommer sluta. I en mara hoppas jag. Fast jag skulle vara oerhört nöjd med Karlstad stadslopp eller något i den stilen. 

Runner´s World nr 11 dec 2010

För några dagar sedan så skrev jag ett inlägg där jag propagerade för att blåbär var oerhört nyttiga, och som ett brev på posten kom Runner´s World och bekräftade detta. Det kändes inte bra att lämna blåbären med att de bara var bra, så nu kan jag utveckla lite och sudda ut denna skamfläcken:

- Högt antioxidantinnehåll

- Rika på C-vitamin

- Innehåller karoteniden lutein

Extra bra att frysta bär funkar lika bra som färska och att de svenska blåbären tydligen är nyttigast. Jag tvivlar dock på att det är med stor marginal, men ändå.

Pasi Salonen som i årets Ironman Hawaii satsade på att nypa titeln som världens bästa 45 åring(det gick bra fram till löpningen där det sket sig ordentligt, så titeln gick till någon annan) ska springa luciamarna med mig. Med mig kanske är lite överdrivet, men jag tvivlar på att det blir ett stort startfält så jag kanske åtminstone får möjlighet att säga hej. Jag följer hans blogg och han brukar alltid skriva intressanta artiklar i RW så risken är att jag blir lite starstruckt. 

Nya stigar

Nu har jag precis varit ute och testat de nya stigarna som jag letade upp i går. Lite klantigt av mig, men jag spelade in en film innan jag kom fram till dem. Det hade ju varit roligare om jag filmat när jag var framme eller när jag var på väg hem igen, så att jag kunde recenserat dem live. Nu blev det så här istället och det får väl duga även om bildkvalitén lämnar en del att önska:

Jag är faktiskt lite besviken på mig själv att jag inte hittat dessa stigar tidigare. Jag har bara skrapat lite på ytan än, men jag har ändå hittat långa fina spår. När jag sprungit i ca 5 kilometer kom jag till ett spår som var mätt till 7,5 kilometer. Stora delar av det var single track (smala stigar) vilket gjorde mig glad då det är mitt favorit underlag. Några kilometer gick också på ett elljusspår där underlaget är grus med ett lager av sågspån. Suboptimalt, men det funkar ändå rätt bra.

Temperaturen var strax under nollan och det var ganska isigt på sina ställen. Det fanns ett par små träbroar som gick över några lite större diken och där gällde det att man tog det lugnt då de blir oerhört hala när de är frostiga.

Det blev inga skryt-tider i dag, men det kanske inte är det man behöver satsa på varje gång. Visst tar det lite bättre om man pressar och det är ju kul när man presterar bra. Men det kan också vara kul att filma lite, ta några bilder och se till att man inte snubblar på rötter, stenar eller isfläckar. Oavsett hur roligt det är att springa snabbt på single tracks så är inte kuperad terräng det bästa valet om man vill ha bra tider. Det känns faktiskt helt okej att springa smart och försiktigt istället för att maxa och riskera att man slår sig. Eller helt okej kanske det inte känns ändå, för i så fall hade jag kanske inte skrivit ett försvarstal här. Men man behöver inte aktivt skämmas för att det går lite långsammare i alla fall, så kan vi säga.

Dagens resultat:

Distans: 17,4 kilometer

Tid: 1:37:00

Snitt per kilometer: 5:34 

Snitt puls: 160

Det var absolut inte sista gången jag sprang denna sträckan och det blir spännande att hur mycket tiderna sjunker om jag skippar att filma och fota.

Bilderna återger ju så klart inte verkligheten helt perfekt, jag är t ex sjukt mycket snyggare om man tittar på mig med egna ögon. Men det var framförallt all frost i gräset och i träden som jag ville få på bild. Vad jag minns blev det så gott som aldrig så i Lysekil men här i Värmland vet vintern vad den grejar med.

Jag nöjer mig här nu, det var ändå en godkänd prestation, naturupplevelsen var hög och frosten i skog och mark var vackrare än man kan begära. Nöjd.

Upptäcktsvilopromenad

- Posted using BlogPress from my iPhone

Badminton med Emil och Tobias

I dag har jag haft träningsvärk i nästan hela kroppen. Framförallt i låren, triceps och i ryggen. Jag tror att det var gårdagens crossfit som är den stora boven i dramat, simningen kan ha bidragit lite till låren då jag simmade ett par hundra meter med bara benen. Men det är rätt skönt ändå på något sätt, så att man vet att man legat i.

Jag valde att springa till och från badmintonbanan även denna gången. Det är en sträcka på cirka 9,5 kilometer och när jag sprang dit tog det 48:28 eller 5:06/km något långsammare än förra veckan. Hemvägen tog 49:33 eller 5:13/km även det något långsammare än förra veckan alltså. Men jag är ändå nöjd med tiderna med tanke på att jag hade en ganska obekväm ryggsäck samt lagom mycket träningsvärk. Extra nöjd blev jag då jag bekvämt kunde öka tempot rejält i de sista branta backarna på hemvägen.

Jag var lite orolig för hur det skulle gå för knät under löpningen. När jag körde marklyft och knäböj på crossfiten i går så kände jag att mitt knä inte tyckte att det var helt okej. Det gjorde inte ont eller så, men det var inte med riktigt på samma nivå som dess vänstra motsvarighet. Även i morse fanns det en känsla av instabilitet i knät. Inget överdrivet, men ändå så att jag tänker på det. Hur som helst så gick det bra att springa och knät känns bättre nu än i morse så jag förvärrade nog inte något genom löpning.

Något blev konstigt med bildtexten, så jag skriver det som jag tänkte skriva där, här: "På bilden ser vi en suddig mig med svettigt hår i förgrunden. I bakgrunden har vi Tobias, ännu suddigare men något gladare. Emil kom inte med på bilden. Surt."

Det blev alltså över tre timmars träning även i dag, extra kul att nästan 50% av tiden var löpning och jag kan nu även känna en uppskattning över att 0% av tiden var dans. Det är det som är skönt med jobbigheter, att man senare kan uppskatta att man inte längre utsätts för dem.

Grundutbildning dag III, vuxencrawl och veckosammanfattning

Grundutbildningen avslutades i dag och jag belönades med ett diplom. Dagen började med ledarskapsutbildning tätt följt av uppkörningar. På uppkörningen så skulle vi som deltog i utbildningen hålla i två låtar, för mig var det i spinning, för andra i styrka och för en annan i box. Efter det stod det styrketeknik på schemat, alltså instruktioner om hur man ska göra i olika övningar samt hur man får folk som gör fel att göra rätt. Utbildningen avslutades med en timmes crossfit och ett lika långt pass med stretch.

När jag var klar hos KauIF så skyndade jag mig hem och åt lite, sedan drog jag på vuxencrawl. Det höll på i en timme och på den tiden kom jag ganska precis en kilometer. Det är ju inte så långt på en timme, men till saken hör ju att vi inte crawlar hela tiden. Ibland ska man bara använda en arm eller bara ben och då är det ju inte så konstigt att det tar lite tid.

Veckan som precis har avklarats har gått bra:

Måndag:

Löpning: Till och från Våxnäshallen - 2 * 9 Kilometer. 

Badminton: 60 minuter.

Tisdag:

Simning: En dryg timme

Onsdag:

Skidor: 45 minuter på fotbollsplan senare en mil i elljusspåret.

Torsdag:

Löpning: Kort misslyckat pass med backintervaller.

Fredag:

Vila

Lördag:

Dans: Afrikansk dans i en timme

Spinning: Ca 90 minuter

Söndag:

Spinning: 60 minuter

Styrka: 30 minuter

Crossfit: 60 minuter

Simning: 60 minuter

En bra vecka även fast det inte blev så mycket löpning, men det har i alla fall varit allsidig träning vilket nog inte ska underskattas. Jag är dock lite irriterad på att det mer eller mindre blev två vilodagar, tanken var ju att jag skulle åka skidor på torsdagskvällen men snön började att försvinna och min panna kändes lite varm. Så det finns ju åtminstone en ursäkt för mitt beteende.

I morgon blir det samma sak som förra måndagen, fast 90 minuter badminton istället för 60.

Grundutbildning dag II

I dag var det dags för andra dagen av KauIFs grundutbildning. Dagen började med ett inspirationspass vilket innebar afrikansk dans i ungefär en timme. Inte riktigt min grej, men jag bet ihop och fångade alla möjligheter att göra fel. Snurrade åt fel håll, sparkade med höger fot istället för vänster och var ständigt i otakt. Extra pinsamt då jag befann mig i en grupp med ca 20 tjejer som inte verkar ha gjort speciellt mycket annat i sina liv.

Vi hann med en hel del spinning under dagen, så totalt fick jag minst två timmars träning i dag och enligt schemat så lär det bli ännu mer i morgon. Då ska jag ju även till vuxencrawlet på kvällen.

Tanken var att jag nu på kvällen skulle jobba lite med min C-uppsats men det blir inget med det eftersom vi fick en läxa tills i morgon. Så nu sitter jag och ska göra spinningprogram till två låtar. Det är ett helvete att välja låtar, allt känns klyschigt eller töntigt. Men det är väl som med dansen, bara att bita ihop och genomföra. Tankarna förs till Nike:

Luciamarathon 2010

Yes! Då var det gjort, ett av de svåraste stegen i ett marathon är nu avklarat. Anmälningen. Nu är det klart och betalt, jag ska springa marathon den 11 december.

Banan är ritad för 2009 års lopp, men samma gäller för 2010.

Banan beskrivs på följande vis av IK Granit "Banan mäter 5275 m och löps i åtta, fyra, två eller ett varv. Banan går i samhället Bovallstrand, på motionsspåret och runt Stensnäs med utsikt mot skärgården och Bottnafjorden. Underlag: asfalt, motionsspår med grus.". Som ni ser kan man välja hur långt man springer, så om man är lite löpsugen i december men känner sig lite tveksam till maran så kan man ju anmäla sig till något av de kortare loppen som startar samtidigt och går på samma bana.

Det blir skönt att ha ett tydligt mål som ligger ganska nära i tiden. Nu är det ju länge sedan jag sprang speciellt långt och jag är lite osäker på hur mycket jag ska våga öka distanserna i passen nu. Men jag tror att jag ska försöka mig på ett pass på 25 kilometer i veckan och veckan efter det gå upp på runt 30 kilometer. Pallar inte knät det så kommer det bli lurigt att träna till detta loppet. Spännande. Funkar träningen som jag vill så kommer jag sikta på en tid mellan 3:30 och 3:40, det borde vara rimligt (förutsatt att väder och vind inte stör allt för mycket).

Väder och eventuell sjukdom förstör mitt liv.

Jag hade planerat att åka lite skidor nu på kvällen. Pannlampa, ett eget (släckt) elljusspår och en ljudbok lockade. Lockar! Men jag känner mig på pannan och inser att jag är lite varmare än man ska. Motvilligt måste jag ta det säkra före det osäkra. Hade det inte varit för instruktörsutbildningen i helgen så hade jag nog chansat, men nu vågar jag inte.

Yr.no spår inte om några goda skidförutsättningar under någon överskådlig framtid heller. Jag hör och ser i skrivande stund hur det rinner vatten från taket, så verkligheten överensstämmer just nu med Yr:s spådomar. Plusgrader, moln och regn med några få undantag ända till 20 november. Det kanske fortsätter längre än så, men det är så långt kaffesumpen kan tala just nu. Skidorna på hyllan igen alltså.

Det är nästan så att jag kallar denna dagen för vilodag. Men inte ens det håller. Jag sprang ju lite i morse, så lite att jag inte ens loggade det på jogg.se, bara 15-20 minuter.

OBS! Bilden är från i somras, men fiket och Tobias är de samma och min blåbärssmoothie skiljer sig endast med en jordgubbe.

Det blev även en eller två långpromenader, en till och en från stan, ca 2*6 km alltså. Även det borde ju räknas som någon form av träning kan man tycka, även om jag egentligen inte gör det. På promenaderna hade jag sällskap av Petta, han gick till stan för att köpa öl, jag för att köpa träningskläder. Alla kan inte prioritera samma, men jag gillar olika så det känns OK. På stan tog vi en fika med Tobias, och ja, jag känner hur jag glider ur bloggens ramar. Men detta är relevant pga det mest framträdande på bilden här till höger. Kost! Jag beställer alltid/ofta blåbärssmoothie om det ges möjlighet. Jag kan inte komma på någon mer källa, men jag vet att det finns andra än Dr Åsa som talat om hur nyttigt det är med bär, framför allt blåbär. jag undrar om det inte var i Runner´s World det stod något om att just blåbär var extra bra för löpare. Exakt vad det är i blåbär som är så bra minns jag inte heller, men är det så relevant? Det är bra, det räcker tyvärr för mig. Jag önskar att jag hade lite högre krav på den informationen som jag rättar mig efter, men tydligen inte.

I morgon hade jag tänkt att ta en riktig vilodag eftersom lör-, sön- och måndag kommer att vara späckade med träning. Men inget verkar ju gå som jag vill eller planerar så det kanske blir något coolt pass i morgon ändå.

Intervaller

- Posted using BlogPress from my iPhone

Skidåkning

Man kan säga att denna dagen har haft tre träningsrelaterade delar:

Den första tredjedelen var ca 45 minuter skidåkning på en fotbollsplan. Det gick, men mer övning är nödvändigt. Det var svårt att svänga och om man vill bromsa så går inte det vilket känns lite otryggt.

Den andra tredjedelen var teoretisk. Mellan 17:00 och 20:00 var jag på grundutbildning för att bli spinninginstruktör. Jag trodde att det skulle vara massa snack om saker som jag redan hade koll på. Men så var det inte, vi fick lära oss olika begrepp och hur muskler och skelettet ser ut och vad som sitter var osv. Känns som att jag vill ha bättre koll än vad jag har på det, är helt lost nu. Läraren pratade också om puls och i vilka pulszoner man ska träna i för att nå bästa resultat för att förbättra t ex konditionen. Det var intressant och jag fick mersmak.

Den tredje tredjedelen är jag precis hemkommen från. 90 minuter skidåkning. Då kanske man kan tro att jag kom långt på den tiden, men så är det inte. Lite mer än en mil blev det. Denna gången körde jag i elljusspåret här uppe på campus istället för på fotbollsplanen. Av någon anledning så var det dock släckt i spåret, lite märkligt anser jag. Om man ändå byggt upp ett belysningssystem så kan man väl nyttja när det är mörkt, eller vad var planen? Men det var nog tur att det var mörklagt för nu fick jag vara helt själv i spåret och slapp både trängsel och att visa min "Bambi på hal is"-åkstil. Men det var faktiskt ganska mysigt att glida omkring där med pannlampan.

Det var lite lurigt att få grepp i snön med skidorna. Antagligen beror det på dålig valla och/eller dålig teknik, förhoppningsvis blir det bättre när jag fått upp vanan lite.

Axlarna har fått ta den hårdaste smällen idag. Benen känns oberörda men axlar och triceps gnäller lite. Det gör mig lite förvånad/besviken faktiskt, hade hoppats att det skulle vara bra träning för benen att åka skidor. Men även det kanske är något som har med tekniken att göra.

Det som är mest irriterande med skidorna är att jag får små flisor i händerna när jag lyfter dem. Som barn trodde jag att sådana flisor gick in i blodomloppet och när de sedan träffade hjärtat så dog man. I dag är jag skeptisk till det, men om det inte kommer någon mer post här i bloggen här så vet ni varför.

Min gainer tog slut i dag också, det är ju ett helvete att man ständigt tvingas till nya investeringar...

Simning och Buff

Dagens simning gick ganska bra, men jag känner mig så sjukt värdelös när jag ser "riktiga" simmare som har sin simträning några längder bort. De är så sjukt mycket bättre än mig så det finns inte. Medan jag kämpar som ett djur för att palla att crawla några längder i sträck så glider de fram i vattnet, snabbt och tillsynes utan ansträngning. Jag vill vara på deras nivå, och en dag SKA jag vara det. Men den dagen känns avlägsen just nu.

Simningen pågick i en dryg timme, jag har ingen aning om hur många längder det blev totalt men sex längder var det längsta jag crawlade i en följd.

För några veckor sedan så köpte jag en buff. Det är en tygcylinder som man kan ha till lite av varje:-->

Minns från förra vintern att det var ganska besvärligt att skydda hakan och kinderna från kyla. Det blir lätt att man även täcker munnen vilket gör att det blir blött, äckligt och isigt. Så jag tänkte att man kanske kan lösa detta med en buff. Testade den idag när jag cyklade till och från simhallen och den fungerade väldigt bra. Den är ju tunn så jag vet inte om den duger när temperaturen sjunker lite mer. Men jag vågar ändå rekommendera den. Buff från Tierra ska ni köpa alltså. Eller ta vilket märke ni vill, men min är från Tierra. Minns inte riktigt vad den kostade, men ungefär en hundring eller två hos Naturkompaniet.

Imorgon börjar min utbildning till spinninginstruktör. Det verkar som att det endast blir teori då, men det har kommit lite mer snö nu och om den ligger kvar så blir det nog några varv med skidorna på fotbollsplanen. Det kanske inte är så kul att åka skidor på en fotbollsplan, men det lär inte ha kommit nog med snö än för att kunna köra i några spår.

Hej då!

PS

Grattis till Emil L som idag lyckats springa halvmaredistans för första gången, inte illa!

DS

Videoblogg om snö osv

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Triogatan,,Sverige

Badminton

Som vanligt blev dagen stressigare än planerat. Tanken var att softa fram till 15:00 för att sedan springa till Våxnäs och spela badminton. Men 09:00 blir jag väckt av telefonen, och jag blir erbjuden att vikariera mellan 12:00-13:20. Så det blev att stressa hem efter jobbet, slängde i mig lite mat och kastade på mig löparkläderna.

Enligt Google Earth så var det 9,6km från min lägenhet till badmintonbanorna. Det tog mig 44min att springa dit, en snitthastighet på 4:39/km. Det är jag nöjd med. Extra nöjd eftersom jag sprang med packning. Min riktiga löparryggsäck var lite för liten så jag fick ta min vanliga rygga och improvisera lite bindningar, men det blev bra. Så här såg jag ut när jag kom fram (fotograferat av Tobbe):

Dagen outfit var:

- Asics GT-2150

- Vintertajts från Newline 

- Underställströja

- En tunn jacka från 2117 of Sweden

- Vantar från Rogelli

- Virkad mössa av och till mig själv

På axeln hänger det lite ledigt en ryggsäck. Eftersom mina in-ear-hörlurar har börjat glappa så körde jag med orginallurarna till min iPod shuffle. I vanliga fall är det sjukt irriterande då de aldrig vill sitta kvar i öronen, men eftersom mössan är costom made av och för mig så har hörlurarna inget annat val än att sitta där de ska.

Det spelades badminton i en knapp timme. Det var jag, Tobbe, Emil, Peter och Tobias, även om den sistnämnde var 30min sen. Peter stod obesegrad ända fram tills vi körde en omgång rundbadminton som jag vann. Men jag erkänner villigt att Peter var bäst idag. Alla verkade tycka att det var kul och vi bestämde att vi ska köra nästa vecka också, fast då i två timmar.

På hemvägen var jag lite segare, lite för att jag var trött men jag tror framförallt att det berodde på att det var nedförsbackar dit och uppförsbackar hem, 48:54 eller 5:06/km resulterade det i hur som helst.

Lite drygt 19km löpning och strax under en timme badminton tycker jag ändå får räknas som en bra dag.

Tack för mig.

NYCM och den kommande veckan

Jag har inte hittat något resultat för Zigge, men vad jag kunde se fanns han inte med på topp 100 listan vilket gör att han inte var speciellt nära 2:19. Synd, det är alltid kul när folk som har oddsen emot sig lyckas.

För Haile Gebrselassie blev det en DNF. Efter 16miles eller 25,7km så bröt han då han fick problem med knät. Tråkigt. Vinnaren blev istället Gebre Gebremariam även han från Etiopien. Gebre vann med tiden 2:08:14, en minut och tre sekunder snabbare än tvåan Emmanuel Mutai. Grattis till dem båda. Banrekordet står alltså kvar men det verkar inte som Haile kommer göra något nytt försök att slå det. På presskonferensen efter loppet berättade Haile att han nu tar pension.

Track and Field Videos on Flotrack

Förutom att släpa runt på en väska tyngd av ny lånade böcker så har dagens vila gått bra. Den kommande veckan blir spännande. Imorgon måndag ska jag spela badminton. Tobias twittrar: "Tänker på morgondagens badminton och känner ömsom nyfikenhet, ömsom dödsångest." instämmer om nyfikenheten men vill byta dödsångesten mot ett sug. Det blir Jag, Emil, Tobias, Tobias och Peter som ska spela, spänningen är olidlig och det är inget som står på spel...än.

På onsdag, lördag och söndag skall jag utbildas till spinninginstruktör. Grundutbildning heter det vist, men som jag fattat det så blir jag spinninginstruktör. Hur mycket fysisk träning det blir de tre dagarna vet jag inte, vad jag ska göra tisdag, torsdag och fredag är också oklart. Men jag hittar nog på något, mer än en vilodag lär det inte bli i alla fall.

Slut på vilodagen, nu ska jag sova. God natt.

Vilodag

Kanske har jag ändå en chans att komma in i himmelriket, vilodag på en söndag. Luther ger mig nog tummen upp i alla fall.

Veckan som gått har varit bra, den första riktiga veckan på väldigt länge:

Söndag:

Vuxencrawl - Det var första gången jag var där och det kändes faktiskt som att den lärarledda timmen förbättrade min crawlteknik ganska mycket. Det är bara två gånger kvar denna terminen och idag skulle det tydligen vara inställt. Jag längtar redan till nästa termin. Då jävlar ska jag vuxencrawla!

Måndag:

Löpning - 21,44km, det längsta jag sprungit sedan 6-timmars 11 september. Jag försökte att ta det ganska lugnt hela passet för att inte äventyra knät allt för mycket. 1:48:03 blev resultatet eller 5:02min/km vilket är ganska precis samma tempo som jag höll på göteborgsvarvet 2010. Jag är nöjd med passet och det känns fullt rimligt att kunna pressa ner tiden till sub 1:30 innan maj är slut.

Tisdag:

Spinning med core - Finns inte så mycket att säga. Cyklade lite och efteråt blev det mag- och ryggövningar.

Onsdag:

Spinning - Alltså, det är inte okej att ha Björn Rosenström i högtalarna när man spinner. Fast jag klagade inte, inte till spinninginstruktören i alla fall, här känns det tryggare. Men det är ju inte så noga egentligen, det är ju inte den musikaliska upplevelsen som lockar mig till gymmet.

Torsdag:

Simning - För att låta knät vila lite så blev det ett simpass. Jag klarar att hålla hyfsad teknik i en 25a den andra 25an blir ofta knasig. Fyra 25or i rad var den längsta sammanhängde crawlningen som jag gav mig på. Det var nog ingen vacker syn, men va fan. Lite drygt en timme spenderades i basängen.

Fredag:

Löpning - Jag var på stan hela dagen. Plasmagivning, häng med Tobias, bio efter det åkte jag till bergvik och hämtade mina skidor som fått bindningarna monterade på sig. När jag tittar ut genom fönstret nu så ser jag en istapp faktiskt, snön kan inte vara långt borta! snart kör vi/jag!

Eftersom jag cyklat ner till stan på morgonen och tagit bussen hem med skidorna så var cykeln kvar på torget. Så löpningen fick fylla en praktisk funktion på fredagskvällen. Det blev ca 7,5km med några mindre omvägar ner till stan, sedan cyklade jag hem.

Lördag:

Löpning - Detta passet har jag ju redan redogjort för i en tidigare post. Men 14km trail på 1:14:25 kan jag ju säga igen.

Även fast jag vilar idag så är det en och annan i New York som inte gör det. New York city marathon, världens största marathon går av stapeln idag. Av alla tusentals personer som springer så är det två som lyckats fånga mitt intresse.

Per "Zigge" Synnerman som satsar på 2:19 även fast "alla" säger att han inte kommer klara det. "Hans satsning har ingen koppling till verkligheten." säger Kristian Algers som själv har 2:19 som pers på maran. Det är alltså inte så att det är omöjligt att springa en mara på 2:19 utan det som upprör är att Zigges bakgrund och tidigare resultat inte tycks överensstämma med 2:19 på NYCM 2010.

Haile Gebrselassie vars pers till lika världsrekord på maran är 2:03:59 ska idag, för första gången springa NYCM. Varför han inte sprungit där tidigare beror på att han annars bara satsat på bra tider men idag ska Haile alltså nöja sig med banrekord. Under 2:07:40 satsar han på. Även det är ju en ganska bra tid kan jag ju tycka då jag själv satsar på att närma mig 3h under 2011.

Lycka till Zigge och Haile hoppas ni klarar det!

Nu ska jag vila. Hej då.

Okej, ett test till!

Jag kan tydligen koppla bloggen här till youtube och ladda upp filmer osv...

Här kommer en filmsnutt från i somras då jag sprang _mycket_ det låter som att jag är lite snuvig också, så det borde vara från augusti någon gång...

Jag vill passa på att varna känsliga tittare också...

Location:Triogatan,,Sverige

Testar en iPhone app

Har inget vettigt att skriva nu, men testar en app...slänger upp en bild på mina nya skidor när jag ändå är i farten. :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Triogatan,,Sverige

Ett pers! Ett pers! Ett helt oväntat pers!

Det är märkligt hur dum i huvudet man kan vara när man har över 195 högskolepoäng i ryggen. Varför tar jag alltid på mig tröjan innan pulsbältet? Alltid är det så, varför lär jag mig inte?

Idag sprang jag med mina Inov-8 X-talon på Alster- och Frödingleden. Den rundan blir ganska precis 14km varav 4-5km är på asfalts- eller grusvägar, mycket mer än så vill man inte ha med de skorna.

 Jag älskar dem. De väger nästan inget, inte ens när de blivit blöta. Fyra fem steg efter att man trampat i en vattenpöl är nästan allt vattnet borta, inget mera slaffsande och klaffsande. Jag har testat ett par skor med gore-tex också, men de är tunga och när man väl trampar i en pöl som är djupare än skon så är det kört för all framtid.

Det är helt sjukt bra grepp och nästan ingen dämpning vilket gör att det känns som att springa i ett par sockiplast med dubbar. Men även fast de har fantastiskt bra grepp så var jag tvungen att ta det lite lugnt på flera ställen eftersom det fanns isfläckar och frostiga träbroar där inte ens mina älsklingar får fäste. Men det är möjligt att detta påverkade tiden positivt eftersom det gav tid till vila mitt i passet.

De 14 kilometrarna var avklarade på 01:14:25 vilket ger 5:19min/km med en genomsnittlig puls på 169/BPM. 5:19min/km tänker ni, det är ju inte speciellt snabbt? Så är det kanske, i alla fall på vägar, där det är platt, rakt och där det inte finns bävrar som fällt träd precis där man ska springa. Det kan alltså vara stor skillnad på 5:19 och 5:19. För övrigt så tycker inte jag att 5:19 är speciellt långsamt på vägar heller. (Lika bra att försvara sig innan man får höra massa klagande)

Den totala tiden är nästan en minut bättre än mitt förra rekord på denna sträckan. Jag förstår inte riktigt hur det gick till. Men antagligen beror det på att jag sällan pressat mig själv på denna sträckan och att jag snarare använt den som en bana där jag tar det lite lugnt mellan mina långpass.

Hur som helst är det skönt att jag börjar komma tillbaka igen, två månader med ett trasigt knä var inte kul, men nu, nu är jag på G!

Gainern är uppdrucken och nu ska jag duscha...

Schwing schwing!

Ny blogg!

Okej, då tänkte jag ännu en gång dyka ner i bloggträsket. Som vanligt tror jag att det just denna gången kommer gå oerhört bra. Men samtidigt inser jag att mitt bloggande inte kommer revolutionera mitt eller någon annans liv, men i bästa fall kanske det evolverar mitt lite i alla fall.

Angående bloggens namn så är jag medveten om att det är sjukt töntigt, men alla coola namn var upptagna så till slut fick jag ta namnet på en halvbra låt från Slagsmålsklubben, och här har ni den:

I alla händelser så tänkte jag att denna blogg skall tjäna som träningsdagbok. Men jag ska försöka att inte begränsa den allt för mycket heller, det kommer nog stå allt möjligt som har med träning att göra här. Vill man läsa om mitt sexliv, mina studier, vänner eller annat trams så får man leta efter det någon annanstans. Möjligen ploppar det upp något sådant i Twitterfeeden men annars kommer det nog vara glest med det. Tanken är också att eftersom många av mina vänner är precis lagom trötta på att jag alltid babblar om min träning så kommer jag kunna få utlopp för allt jag har att säga här istället för att fortsätta att påfresta mina vänskapsband allt för mycket.

Nu ska jag strax ut och springa, det blir 14km trail med mina Inov-8. Jag återkommer snart mer info om hur det gick!

Beam me up, Scotty!