Anton Krupicka

Anton Krupicka är med i en ny liten film. Som vanligt är han helt fantastiskt inspirerande och imponerande.  Mer eller mindre varje dag under 2010 har han sprungit upp för ett berg som kräver att han tar sig 1000 meter rakt upp i luften. Efter att ha varit i Sälen och flummat omkring lite i bergen där (som har några hundra höjdmeter kvar till Antons bergs höjder) så kan jag inte annat än att tappa hakan. Han är fan bäst.

Han ser dessutom ut att springa barfota i sina skor. Jag vet att han brukar göra det på sommaren, men lite oväntat att han gör det i snö. Och jag som nyss i föregående inlägg trodde att jag var cool och häftig för att jag inte förfrös mina fötter. Ägd av Anton, men det ska å andra sidan mycket till för att man inte ska bli det.

Imponerad...igen!

Mina Inov-8 X-talon slutar aldrig att imponera. Jag har precis kommit hem från en löptur som varade i 34 minuter och ägde rum i skogen bredvid Campus. Det är några decimeter snö just nu, men det fanns ganska många upptrampade stigar även om fötterna ändå försvann ner under snön då och då. Inte så oväntat tänker varken ni eller jag. Det som imponerar och är oväntat är att jag inte frös, inte ens lite. Detta även fast mina skor är så tunna som ett par skor kan bli och jag hade endast ett par strumpor innanför dem. Greppet var som vanligt helt fantastiskt med dessa dojorna. Har ni dem inte redan, så köp dem nu. In och köp -> http://multisportshopen.se/
Knät störde inte så mycket även fast jag kände av det, ett nytt problem verkar istället vara att jag är lite snetränad. Både vid löpning och skidåkning så känns det som att mitt högerben jobbar mer än mitt vänstra. Antar att detta beror på att jag är så fantastiskt klantig att jag under mina rehabövningar endast tränat benet med problem, alltså det högra.
År 2011 kommer bjuda på varierad träning med varierande Tobiasar vilket jag ser fram emot. En Tobias har gått med på att börja vuxencrawla med mig och en annan Tobias att böra träna med mig i simhallens gym.
För övrigt är det ganska vettigt att jag satte mig vid datorn och bloggade innan jag tagit av mig mina skor. X-Talon <3

Blånagel

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Timmervägen,Malung-Sälen,Sverige

Skidor och bloggvinst

...det var inte bara på skärmen...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Joängsslingan,Malung-Sälen,Sverige

Veckosammanfattning

Måndag:
Vila

Tisdag:
Vila

Onsdag:
Spinning 60min

Torsdag:
Ab roll 10*3

Fredag:
Löp och bestigning av skidbacke

Lördag:
Skidor 5 km
Löp upp och ner för skidbackar ca 1h

Söndag:
Skottade snöhög ca 1,5h


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Fjällvägen,Malung-Sälen,Sverige

Löpning på kvällen i skidbacken

- Posted using BlogPress from my iPhone

Upp på toppen, nästan i alla fall.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Joängsslingan,Malung-Sälen,Sverige

Ab roll i Sälen

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Stjärnvägen,Malung-Sälen,Sverige

IMtalk

http://itunes.apple.com/se/podcast/imtalk/id143250328 <- länk till podcasten

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nya grejer och veckosammanfattning

Jag har en ny teori kring mitt kassa knä, kanske är det simningen som har varit problemet. Det senaste problemet i alla fall. Jag växlade mellan att gå och springa till simhallen i morse och knät känns bra när jag springer men inte när jag går vilket är lite märkligt. Jag antar dock ändå att knät föredrar gång framför löpning. När jag sedan gymmade i ca två timmar så var knät oväntat nog inget problem heller. Jag testade dock inte några övningar som t ex benböj vilket antagligen hade varit problematiskt. Men jag satt i flera maskiner som tränade benen och krävde att man böjer på knäna. Testade lite hantelpress också, "kul" att jag tycker vikterna som jag värmde upp på förr är tunga nu. I och för sig jämför jag lutande hantelpress (som jag körde i dag) med icke lutande och det är ju inte helt okej. Jag pallade ändå några 10or med 15 kilos hantlar. Med lite regelbundet gymmande så ska det nog inte dröja så länge innan jag ligger och trycker med hantlar på över 20 kilo igen.

Efter mina två timmar av gymmande med blandade övningar så simmande jag strax över tre kilometer. Av det var cirka en kilometer crawl även om de crawlade längderna kom sporadiskt. Här märkte jag dock att det verkar vara bentagen i bröstsimningen som orsakat den senaste smärtan i knät. Löpningen är antagligen en bidragande faktor, men inte huvudboven. I framtiden får jag nog hålla mig till crawl och ta det lugnt med löpning i anslutning till simning. Ett ljus i tunneln tändes hur som helst, så nu är det bara att hoppas på att det inte är ett tåg.

Jag fick hem lite grejer från gymgrossisten här om dagen också. Ett 25 pack med Vitargo endurance bars och en ab roller.

Sjukt bra grejer faktiskt! Det finns godare bars från Vitargo, men dessa har koffein i sig så att man håller sig lite pigg. Dagens lång pass med två timmar gym och tre kilometer simning avklarades på en tanig frukost och två bars utan att jag led på något vis.

Ab rollern har jag bara testat sparsamt än men jag lider ändå av träningsvärk. Jag har tidigare haft en liknande fast med massa fjädrar osv inbyggt vilket har underlättat. Jag maxade aldrig med den förra varianten, men jag klarade över 30 reps och med den nya så skulle jag säga att 15-20 reps ligger på samma nivå som strax över 30 med den förra. Cirka dubbelt så jobbig alltså.

Veckosammanfattning:

Måndag:

Löpning: 10 kilometer

Tisdag:

Löpning: 4,5 kilometer

Simning: 90 minuter

Löpning/gång: 4,5 kilometer

(Dagen då knät inte kändes som det skulle)

Onsdag:

Vila

Torsdag:

Skidor: 3 kilometer

(Knät hindrade mig från att åka mer)

Fredag:

Vila

Lördag:

Vila

Söndag:

Gym: 2 timmar

Simning: 3 kilometer

When the going gets tough, the tough get going!

Depressionen och negativiteten i föregående inlägg kanske verkade överdriven. Det är den inte. Den var och är underdriven. Jag har funderat mycket på hur jag ska handsaks med det problemet som är mitt knä. Lägga ner all träning? Endast satsa på cykling och spinning, om den sköra-puttenuttiga-lilla-ursäkten till kroppsdel ens klarar det. Kanske bara simma. Kanske nöja mig med att springa fem till tio kilometer åt gången.

Men nej, det är inte det jag vill. Jag vill springa långt. Möjligen komplettera med annat. I nu läget verkar det inte möjligt. Allt för ofta följer jag Nietzsches råd om att det som inte dödar det härdar, biter ihop och kommer igen, HTFU. Det går inte att härda nu, minsta lilla dödar.

Jag måste nog istället följa Thunders råd när det kommer till att tämja vildhästar. Vildhästar och knän kan nog vara ganska lika. Det spelar ingen roll hur mycket maskingevär jag kan skjuta, hur långt ner i spagat jag kan gå, hur långt jag kan springa eller hur mycket jag biter ihop. Det hjälper inte, måste våga att bli svag, visa en känslig sida, vara försiktig, genom gå regression för att sedan bygga upp igen. Göra om och göra rätt.

Jag ska dock göra vad jag kan för att inte regressionen går ut över annat än löpningen. Jag ska fortsätta att träna hårt, men låta knät vara ifred så mycket jag kan. Inte ens bita ihop lite om det gör ont.

På söndag blir det ett långt och hårt pass, men med så lite påfrestning på mina knän som möjligt. Det är för övrigt lite synd att jag tvingas dra alla knän över samma kam. Alla två knän. Mitt vänstra knä sköter sig ju bra, men tyvärr blir det lidande ändå. Söndagsplanen är hur som helst att vara i simhallen från öppning till stängning, 08:30-13:00. Även fast man inte får, så tror jag att det är lätt och riskfritt att smyga mig in i deras gym. Mitt mål blir att spendera cirka halva tiden i gymmet och halva i basängen.

Det är nu fem månader kvar till Stockholm marathon, tills dess borde jag ju kunna ha vilat knät i form. Annars blir det någon drastisk åtgärd. Kanske amputering...

Negativ

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löp och sim

Jag blir rädd och irriterad när jag märker hur mycket jag tappar på bara en vecka. I dag har jag haft träningsvärk från gårdagen. Det är inte något jag får från löpning annars, speciellt inte från en liten runda på 10 kilometer.

Mitt knä var tydligen inte helt bra det heller, men jag tror att jag har hittat felet. Jag får ont i senan som sitter precis under knäskålen när jag är trött. Det gick bra att springa till simhallen, när jag skulle hem gick jag dock mer än vad jag sprang. Ca 4,5 kilometer i varje riktning. Antar att det bara är att träna så att det dröjer längre tills jag blir trött.

Simningen gick ganska bra även om jag tappat styrka även i de rörelserna. Som vanligt hade jag Tobias som sällskap och vi simmade omkring där i ungefär 90 minuter.

I morgon blir det skidåkning, blir kul att testa nu när det kommit lite mer snö. Har till och med sett att det finns skidspår i mitt lilla elljusspår nu. Kommer satsa på minst en eller två mil, behöver ett långpass snarast känner jag.

Frisk!

Nu är jag nog helt frisk. #Äntligen. Jag var frisk nog för att i -9°C kunna springa 10 kilometer i alla fall. Jag försökte hålla en ganska låg hastighet, men det är svårt när det kommer uppförsbackar som bara "tigger om det". Så snittiden hamnade på 5:07 minuter per kilometer.

Även om det är halt och lite svårt att skjuta ifrån på ett bra sätt så är ändå snö ett skönt underlag att springa på. Det blir ju lite extra dämpning vilket inte är så dumt för mitt knä. Jag tror att det mer eller mindre är helt bra nu. Då och då kan jag få lite ont i någon sena eller så men det är inget överdrivet. Jag ska ändå ta det lite lugnt nu fram till slutet på månaden då jag ska till Sälen. Där kommer jag att stanna i en vecka och planen är att det ska bli mycket och hård träning under den veckan varför jag väljer att ta det lugnt fram tills dess.

Innan jag skulle ut i dag så letade jag efter min iPod shuffle, men kunde inte finna den. Det är inte helt omöjligt att den ligger i tvättmaskinen vilken jag nyss startade. Kul att det blir lite av ett spänningsmoment att hänga tvätten i kväll ändå.

Den nya iPoden verkar dock inte så dum och jag störde mig lite på den förra då det inte fanns några kontroller på själva iPoden utan man var tvungen att ha speciella hörlurar med knappar på om man ville byta låt eller justera volymen.

Veckosammanfattning osv...

Det är ju söndag så jag kör en veckosammanfattning även fast jag inte har mycket att säga. Sjuk hela veckan, börjar bli bra nu. Har nästan glömt hur det känns att vara frisk, men jag tror att det är nära nu. Fast jag vågar nog inte ge mig ut på någon träning i dag heller.

Testade just att göra 30 armhävningar, genomförandet gick smidigt och utan problem. Halsen reagerade dock lite märkligt efteråt. Vet inte hur jag ska beskriva det, men nästan lite torr i halsen, som om jag har en hostning på gång. Antagligen beror det bara på att jag känner efter. När man gör det så hittar man ju alltid något som inte är som det ska.

I alla händelser är det ett gott tecken att jag kan göra 30 armhävningar utan att kroppen säger ifrån under själva utförandet. För några dagar sedan så var det ansträngande att borsta tänderna så framsteget är stort och träningen är nära.

Jag bjuder på en youtubevideo som alltid maxar mitt löpsug. Den är nästan lite överflödig för mig nu, aldrig har jag haft större längtan till att beta av några mil. Men någon annan kanske är i behov, och då finns jag här för er.
Titta. Njut. Inspireras.

För övrigt så är Anton Krupicka min största förebild när det kommer till löpning. Jag har filmen som videon är en trailer för. Någon dag ska det komma en recension på den här i bloggen. Fast inte i dag. Emellertid kan jag avslöja att jag gillar den och att betyget är högt men inte högst.

Fortfarande sjuk...

Hade jag varit frisk så hade jag nyss avklarat ett marathon. Det känns hårt att ha missat det. Friskheten verkar dock inte avlägsen.

Kanske kan det bli lite skidor i morgon?

För övrigt läste jag nyss i Pasis blogg, och han verkar inte heller ha sprungit luciamarathonet. Så jag kanske bara missuppfattade de där med att han skulle dit.

Efter att inte ha rört en fena på över en vecka så känns mitt knä riktigt bra. Fast jag ska inte ta ut någon seger i förskott. Det kanske börjar fucka igen när jag anstränger det. 

Det blir ingen mara.

- Posted using BlogPress from my iPhone

"En hel dag på stan", "Är han inte snabbare?" eller "HTFU"

På dagens träningsschema stod det "vila pga sjukdom" men på schemat för övriga livet stod det: intervjua museipedagog, handla vantar, handla underställ och låna böcker. Så jag var ändå tvungen att vakna tidigt och gå till universitetet för att printa lite frågor som jag skulle utsätta pedagogen för. När jag sedan satt och väntade på bussen från universitetet till stan så såg jag Stefan Holm. Jag var sugen på att gå fram och prata med honom och/eller ta en bild. Så blev det inte, utan han fick vara ifred.
Mitt intresse för sport och På spåret är ganska begränsat. Det var alltså inte Holms förmåga att svara på geografiska frågor eller hoppa långt i vågrät eller lodrät riktning, vilket det nu är som han är bra på, som fick mig att vilja prata med han. I stället var det för att han var med i en artikel i tidningen för Göteborgsvarvet. Där står det att han har deltagit två gånger och hans bästa tid var den han fick 2009 på 2:03. Nu var han i och för sig missnöjd med den tiden och det framgår inte i artikeln vilken tid han hoppades på. Men jag blev förvånad. Är/var jag 30 minuter snabbare än Holm på halvmaran?
Fast om man tänker lite mer på detta så är det kanske inte så konstigt. Även om jag är lite tveksam till det så är det ju många som betraktar 21 kilometer som långt och Holm bör ju sällan ha tränat annat än explosivt? Så varför skulle han vara kung på lite längre löpning? Jag blev faktiskt lite glad av detta och det rör sig inte alls om skadeglädje. Utan snarare om något mycket mer kärleksfullt. Alla är olika, alla är inte bra på allt men det är okej. Ingen idé att se ner på någon annan för att den råkar vara lite svagare på det ena eller andra. Det är också det som är det fina med löpning. Man löper bara mot/för sig själv eftersom det i samma startfält som en medelmåtta som jag även kan stå stjärnor av Mustafa Mohameds eller Anton Krupickas kaliber. Och om man ska börjar jämföra sig med dem så ligger man jävligt brunt till. Så tack Holm för att du vågar visa att även du är en helt vanlig människa.

Nu när jag hårt har sparkat in denna öppna dörren ska jag gå vidare och redogöra för lite prylar som jag köpt i dag:

Bilderna är tagna med min iPhone, ljusförhållandena är "så där" och jag har inte lekt med photoshop på flera år, då blir det inte bättre montage än så här.

I alla händelser så ser vi ett underställs set samt ett par handskar. Understället är från Helly Hansen och vantarna från 2117 of Sweden.

Jag var vågad i dag. Sällan köper jag plagg som inte är svarta. Men när det gäller träningskläder vågar jag faktiskt testa lite nya vatten. Röd tröja även fast det fanns svart i min storlek. Kanske håller jag på att växa som människa.

Både understället och handskarna testades genom en promenad till och från Konsum i cirka 12 minusgrader. Understället sitter som det ska, om jag ska vara riktigt petig så kanske underdelen hindrade rörligheten i benen något. Men inte mycket.

Handskarna valde jag för att de kändes ganska tjocka samtidigt som de gav en god rörelsefrihet. Ingen kritik i världen kan dock beskriva hur dåligt de klarade promenadtestet. Möjligen skulle de kunna säljas på sommaren till människor som har mycket handsvett och behöver extra kylning. På vintern är de dock ett dåligt val. Snålheten och latheten kommer nog ändå gör att jag behåller och använder dem på maran i helgen. Fast jag kommer att köra med mina vanliga, lite varmare, lite tunnare vantar innanför.

Angående luciamaran och min sjukdom så kommer jag låta ett löptest på fem till sju kilometer avgöra om jag ställer upp eller ej. Testet kommer att ske på torsdag. Sjukdomen är inte helt borta än, men det är ganska lugnt. Endast halsen strular nu.
Jag vet faktiskt inte vad som skulle kunna hända under det korta löppasset som skulle kunna säga att maran är en bra eller dålig idé.

I verkligheten är det två olika skolor att tänka som slåss mot varandra och testet kommer bara vara en ursäkt för att jag ska göra på det ena eller andra sättet.

Det första tankesättet kan beskrivas som HTFU eller Harden The Fuck UP om man skriver ut det.

Tankesätt nummer två lyder: "Jag har ett knä som spökar, Jag har inte sprungit längre än 25 kilometer på tre månader - jag är inte redo än, jag har varit sjuk, kommer antagligen inte vara helt frisk på lördag heller även om det skulle kännas så vid start och denna maran är ändå bara en kul grej, den betyder inget, vänta, vila och satsa på 6-timmars i februari istället!"

Just nu leder märkligt nog HTFU, i går var tankesätt nummer två mer eller mindre redan krönt till segrare.

Framtiden är ovis och så även jag vilket ger HTFU ett extra ess i rockärmen. Risken är stor för att jag oavsett val kommer att ångra mig på lördagskvällen. 

Veckosammanfattning

Måndag:

Vila

Tisdag:

Spinning: Audition i ca 2 timmar

Onsdag:

Vila

Torsdag:

Simning: Cirka 2 timmar

Löpning: 4,5 kilometer

Fredag:

Hade lite ont i hallsen, så jag vilade

Lördag:

Feber och mer ont i halsen så jag vilade

Söndag:

Inte så mycket feber men sjukt ont i halsen och är extremt seg. Känns som att det är större chans att jag inte åker på maran än att jag gör det. Helvete.

Bävan för DNF eller DNS

I dag hade jag tänkt att springa men så blir det inte. I går hade jag lite feber och jag har fortfarande ont i halsen. Hoppas att jag kan komma ut i morgon.

Planen innan maran är i alla fall att springa ca två mil i helgen, får se hur det går med det. Sedan ett spinningpass på måndag eller tisdag och på onsdag eller torsdag springa ca fem kilometer. Då bör jag vara lagom utvilad till på lördag. Min oro är dock stor både för DNF och DNS.

Sim, fika och löp

Se filmen, så utvecklar jag efter....


Utveckling: Löpningen hem gick något bättre än väntat. Cirka 4,5 kilometer på 24:28 med en tung och klumpig väska. 5-10 kilo tror jag att vägde. Även om löpningen gick bättre än väntat så fick jag kämpa lite, vilket är ett dåligt tecken. Fast å andra sidan så var det ju inte optimala förutsättningar med 2 timmars bad i ryggen och tung väska på ryggen.
Jag kommer behöva köpa ett par nya vantar innan marathonet också, är det någon som läsare som har tips på några lagom varma löparfingervantar? Jag vill inte ha tumvantar då det blir lite bökigt att greppa muggar osv med dem.
Min måltiden har förändrats också. För några veckor sedan siktade jag på strax över 3:30 men nu känns det som att jag får vara nöjd med att lyckas genomföra loppet, eller sub 4 i alla fall. Lite synd, men det är ingen idé att pressa sönder min taniga kropp nu när jag nästan är reparerad.

Ich bin spinningmaster of destruction!

Stressig dag. Som vanligt nu för tiden. Det är tur att jag tränar mycket, då ska man tydligen bli tåla stress bättre. Men det är ju lite märkligt att det som bygger upp min stresstålighet också är orsaken till min stress. En av orsakerna i alla fall. Det är bara att träna mer så att jag pallar stressen antar jag.

Obs! Obs! I lagens namn! Bilden är stulen.

Utan att ha hunnit äta annat än lite nötter sedan lunchen kl 11:00 så drog jag till KAUIF kl 17:00 för två timmars spinning. Vi var fem personer som skulle ha audition för att bli spinninginstruktörer. Fem personer á 15-20 minuter och jag var näst sist att instruera. Att springa i en cirka en timme är en bit kaka för mig. Men spinning är en annan femma. Det är mycket intensivare, man får högre puls och tunga partier är mycket tyngre. Så jag var relativt slut när jag skulle böra köra mina låtar. Jag flåsade mycket, hade ibland svårt att prata samtidigt som jag trampade men jag lyckades hålla takten ganska bra. Oerhört bra för att vara mig.

När alla var färdiga så blev vi utvärderade av instruktörerna. Det som jag var kass på var framförallt takten, men det var ingen katastrof. Jag fick även lite kritik på min teknik i vissa positioner, men det var mest småsaker.

Jag fick beröm för att jag "tog i och kämpade" men huvudsakligen för att jag "bjöd på mig själv och var rolig". Helt rätt, jag är sjukt kul faktiskt. Det var vitsar och kommentarer som exempelvis "lägg på mycket vikt nu, det är vikt-igt" och "om ni tycker att det är tungt och jobbigt så är det bara att bita ihop så går det över snart" som gjorde att jag stämplades som rolig. Höga krav, jag gillar´t!

I alla händelser blev jag godkänd och ska nu fram till vecka ett eller om det var två göra ett helt pass. Ett pass med uppvärmning, nedvarvning och stretch. Detta passet skall sedan inspekteras in action och när det är gjort börjar jag som instruktör.

Vårterminen kommer alltså gå i spinningens tecken. Spinningens och löpningens tecken. Jag ska simma mycket också. Vårterminen kommer alltså att gå/löpas/spinnas/simmas i träningens tecken.

Jag funderar på gymkort också...

Lite babbel

Gårdagens långlöp blev ju som sagt inställt men jag fick till ett skidpass på kvällen i alla fall. Skulle tro att det blev ungefär en mil. Jag åkte ett varv i elljusspåret, men eftersom det var lite för lite snö så ville jag inte fortsätta där utan åkte vidare en stund på fotbollsplanen istället.

Jag börjar hitta någon form av teknik nu men ett tränat öga skulle fortfarande se skillnad på mig och Gunde.

Eftersom att det är mindre än två veckor kvar tills jag ska springa marathon så är det ingen idé att försöka med ett långpass innan dess. Det skulle nog inte ge så mycket mer än slitage och ökad skaderisk. Det är inte bra att jag inte fått testa benen på lite längre distans innan det är dags. 25 kilometer är det längsta jag sprungit sedan september och jag börjar undra om knät någonsin kommer att bli helt återställt.

Jag har bestämt mig för att växla mellan att gå och springa på maran, så fram tills det är dags så ska jag träna på själva gång/löp-växlingen samt att gå snabbt. 10 min löp och 30 sek gång har jag förstått är den bästa varianten. Jag kommer dock inte orka hålla sådan koll på klockan, så gör nog så att jag springer första varvet(av åtta) och väljer ut 2-3 sträckor som jag kan gå. Då jag inte sett någon höjdkurva över banan så vet jag inte hur mycket backar det kommer vara, men om det finns en uppförsbacke så kommer jag att lägga gången där och antagligen även vid mat och dryckstationen.

Just nu är jag inte bekväm med situationen, maran känns lite för nära och jag är osäker på hur min form är. De 25 kilometrarna jag sprang förra veckan gick dock smärtfritt även fast det var i skor utan varken stöd eller dämpning så det är ju lovande i alla fall.

Colting slutade som tvåa i årets ultraman. Gårdagens löpning gick inte riktigt som han ville, men grabben har ju en förmåga att bita ihop som inte är av denna värld så han lyckades placera sig bra ändå.

Inställt distanspass och veckosammanfattning

Tanken var att jag i dag skulle springa ca 30 kilometer. Tyvärr väljer jag att ställa in det. Märkligt nog beror det inte på väderförhållandena som i skrivande stund är suboptimala. Vind och snö. Problemet är att jag inte känner mig helt i form och att mitt knä spökar lite extra, så jag vågar inte.

Veckosammanfattning:

Måndag:

Spinning: 60 minuter

Tisdag:

Vilodag

Onsdag:

Löpning: 9,5 kilometer

Badminton: 2 timmar

Löpning: 9,5 kilometer

Torsdag:

Spinning: Mer än en timme...

Fredag:

Löpning: 5 kilometer

Simning: 2 timmar

Löpning: 5 kilometer

Lördag:

Vilodag

Söndag:

Tvångsvila. Fast fortsätter det att snöa ett tag till så blir det nog lite skidor i kväll. Återkommer om det blir så....

Jonas Colting håller på med ultraman just nu. Tredje och sista dagen i dag, vilket innebär 84 kilometer löpning i väggrenen på en motorväg. Temperaturen på Hawaii där han springer är ca 30°C i skuggan. Fast han har inte tillgång till någon skugga, så det blir varma 84 kilometrar. Här är två filmer från dagarna som varit, titta på dem:

Videobloggning med Tobias igen

Min pinsammaste upplevelse...typ...

Nu har ni fått höra om min så nu vill jag höra om din. Skriv i din blogg eller som en kommentar här.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Spinning

I morse drog jag till KAUIF för att välja lite låtar och planera hur man ska spinna till dem på ett lämpligt sätt. På tisdag är det ju nämligen audition där några instruktörer ska avgöra om jag håller måttet. Jag trodde att det skulle vara lätt och något som alla som försökte klarade. "Hur höga krav kan de ha när de inte ger oss någon lön" tänkte jag. Men nu kom det fram att de tidigare har underkänt personer som har varit dåliga på att hålla takten. Jag har ingen taktkänsla. Ingen alls. Fan.

Jag satt där och trampade i en dryg timme i alla fall, det får räknas som dagens träning. I morgon ska jag och Tobias simma. Denna gången ska jag köra lite hårdare än jag gjorde sist.

Badminton

- Posted using BlogPress from my iPhone

Blod, svett och verkligheten som inte stämmer med planer. Lite Colting också.

Blodet och svetten

För övrigt anser jag att alla borde lämna blod.

Jag har varit och lämnat blod i dag. Den observanta läsaren ser att det är lite mer slangar än vanligt på bilden. Det beror på att jag lämnade så kallade dubbelröda vilket är ungefär som att lämna plasma, fast tvärt om. De suger ut massa blod, behåller de röda blodkropparna och skickar tillbaka plasman. 445 ml röda blodkroppar tog de av mig vilket borde vara en ganska stor del av den totala mängden. Sköterskan sa att man kunde bli lite trött eller yr och man skulle undvika att träna. När jag pratat med personalen på Claratappen tidigare sa de man mycket lättare fick mjölksyra ett par dagar efter man lämnat dubbelröda.

Få röda blodkroppar och man får lätt mjölksyra, för mig låter det som höghöjdsträning. Så jag bokade in mig på ett spinningpass. Men jag blev lite besviken faktiskt, kan inte säga att jag märkte någon större skillnad. Lite tyngre var det kanske men jag fick verkligen känna efter för att notera det. Inte ens när jag precis tömt mig märkte jag något. Är jag inte så observant eller bara hård?

Verkligheten och planer

Det är märkligt att det aldrig verkar gå att göra som man planerar. Min tanke var att jag skulle försöka att inte springa längre än marathon under 2011. Men i dag fick jag mail från IF Göta som säger att det blir 6-timmars den 5 februari. Inomhus på en 200 meters bana denna gången. Jag visste redan att loppet skulle arrangeras då någon gång och jag hade nog tänkt att vara med. Men jag funderar på om jag ska springa alla sex timmar. Just nu lutar det åt att jag försöker sätta en bra tid på marathondistansen och sedan ta det lite som det kommer, gå, sitta osv. Det hade varit kul att ha en bra tid att försöka slå i Stockholm i maj.

Verkligheten slutar dock inte att avvika från planerna här. Utan min bror frågade mig förut om jag var sugen på att köra Icebug 24 med honom. Det är jag ju. Tävlingen går till så att man är i lag om två till fyra personer och har 24 timmar på sig att samla så många poäng man kan. Poäng får man genom att orientera sig fram till olika kontroller, ju längre bort de är ju mer poäng får man. Enkelt.

Vi får se hur det blir med allt detta, jag hoppas att mina planer inte håller men att mitt knä gör det.

Lite Colting

Jonas Colting är tuff, mycket tuff. I skrivande stund är han på Hawaii för att köra Ultraman som börjar om några dagar. Han har vunnit tävlingen två gånger tidigare, det är alltså VM i triathlon på ultradistans kan man säga. Det på går i tre dagar då man ska simma 10 kilometer, cykla 420 kilometer och springa 84 kilometer.

Men det var inte Ultraman som jag tänkte babbla om nu utan boken som han släpper nu vilken dag som helst. Den nakna hälsan. Jag har fattat det som att den handlar om både träning och kost. Tillskillnad från Colting så är ju jag vegetarian och jag är nog sugen på att fortsätta med det. Men jag är ändå väldigt nyfiken på hans bok och kommer nog köpa den när den står i boklådornas hyllor.

Colting är väldigt kritisk till dagens kost men också till dagens träning. Han förespråkar en mer avskalad och naken attityd, där av titeln. Back to basics så att säga. Kost och träning ska i större utsträckning efterlikna beteendet före människan började att odla. Det finns många som håller med honom, men det finns också många som inte gör det.

Jag tycker att det är ganska jobbigt när det finns olika skolor som man kan följa. Jag vill ju ha en bra kost men vem har rätt? Kolhydrater eller fett? Pasta eller ej. Antagligen finns det olika fördelar med olika typer av kost. Men jag tror att det är bättre att gå all in på en metod än att hålla på att blanda och köra något mellanting.

Precis nu kom det en plan till mig, perfekt timing! Jag ska läsa hans bok, kanske hans böcker till och med. Han har tidigare skrivit en bok som heter Jag vill ju bara se bra ut naken! även den om kost och fitness. Om det är vettigt, om kritikerna är knas, om verkligheten inte förstör så kanske jag gör som Colting. Döda djur kanske får ersätta pasta och ris. Fast det blir nog inte vilka djur som helst, nöjer mig nog med fiskar i så fall. För de kan gött ha´t!

Vad tror ni?

Ironman Arizona 2010

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Triogatan,,Sverige

Veckosammanfattning

Funderar på om jag ska skippa simhallen i dag. Det är sista gången för terminen med vuxencrawl men på grund av skolstress så får jag nog tyvärr hålla mig torr.

Veckosammanfattning...

Måndag:

Löpning: 9,5 kilometer

Badminton: 2 timmar

Löpning: 9,5 kilometer

Tisdag:

Vilodag

Onsdag:

Löpning: 17,4 kilometer

Torsdag:

Spinning: 60 minuter

Fredag:

Simning: 60 minuter

Lördag:

Löpning: 24,94 kilometer

Söndag:

Vilodag

En ganska klen vecka, men löpningen börjar ta fart igen vilket är kul. Jag har dock lite känningar i knät efter gårdagens löpning. Fast det är inte så farligt, så det är nog bra i morgon tror jag.

Totalt sprang jag 61,36 kilometer denna veckan. Så mitt veckomål på 70 kilometer börjar närma sig.

Distans i terräng

Min gainer är ju slut, så nu sitter jag här och dricker o'boy. Det är faktiskt inte så illa som återhämtnings dryck. Snabba kolhydrater från pulvret och lite proteiner från mjölken, mycket mer än så behöver man inte de första minuterna efter träningen.

I gårdagens film sa jag ju att jag skulle springa 25 kilometer i dag, det var en uppskattning som stämde ganska väl överens med verkligheten(Garmin) 24,96 kilometer blev det. Jag hade alltså 40 meter fel. Förlåt.

Snitt tempot låg på 5:40 per kilometer och den totala tiden på 2:21:26. Mitt första pass på över två timmar sedan 6-timmars i september. Jag ska babbla mer om passet, men först lite film:

Det blev extra dålig bildkvalitet i dag, jag gissar att det beror på dåligt ljus, rörelse och imma på kameran. förlåt igen.

Jag ramlade inte någon mer gång än de tre gångerna som jag nämner i filmen, fast det var inte långt borta heller. Anledningen till att jag ramlade alla tre gånger var att det fanns is under snön. Olika former av vatten som gör sitt bästa för att döda mig alltså.

Inov8 Race Elite 3

Mitt försök att filma vätskebältet var ju allt annat än lyckat, så jag lägger upp en bild -->

Förutom fallen så känner jag nu att jag gjort en annan oerhörd tabbe i dag. Ingen tejp på bröstvårtorna. Klantigt. Det är ju faktiskt obligatoriskt om man springer längre än en mil.

Nu för tiden så får man ju mer eller mindre aldrig post som är önskad. Då och då kommer Runner's World annars är det bara räkningar eller reklam för skit som jag inte vill ha. Men i går! Då händer det något märkligt. Jag fick ett brev fyllt med nötter och bär från min syster. Helt perfekt faktiskt! Nötter, torkade bär och frukter är oerhört smidigt och bra att ha med sig ut på långa pass. I dag klarade jag mig utan att äta något, men man vet aldrig och att öppna en hel powerbar kan kännas lite överdrivet när man inte är ute mer än tre timmar. Det är inte första gången som min syster sponsrar mig utan jag har fått en och annan krona för lyckade tävlingar också. Något som jag är mycket tacksam för och gör att bloggen egentligen borde heta Sponsored by Christin. Tack igen.

Tobias gästbloggar

Location:Kungsgatan,,Sverige

Tobias, blåbär och Pasi

I dag kommer det inte hända så mycket spännande på träningsfronten, lite spinning om någon timme annars inget. Men i morgon ska jag till simhallen med Tobias, jag uppskattar att han börjar falla mer och mer för träning. Jag blev ganska förvånad när han inte var negativ till badminton och jag blev ännu mer förvånad att vi faktiskt fick till lite lir. Det kändes som att det skulle bli en grej som vi bara snackade om men som aldrig blev av. Kul att det inte blev så! Jag fortsattes att förvånas då han kunde tänka sig att hänga med och simma, undra vart detta kommer sluta. I en mara hoppas jag. Fast jag skulle vara oerhört nöjd med Karlstad stadslopp eller något i den stilen. 

Runner´s World nr 11 dec 2010

För några dagar sedan så skrev jag ett inlägg där jag propagerade för att blåbär var oerhört nyttiga, och som ett brev på posten kom Runner´s World och bekräftade detta. Det kändes inte bra att lämna blåbären med att de bara var bra, så nu kan jag utveckla lite och sudda ut denna skamfläcken:

- Högt antioxidantinnehåll

- Rika på C-vitamin

- Innehåller karoteniden lutein

Extra bra att frysta bär funkar lika bra som färska och att de svenska blåbären tydligen är nyttigast. Jag tvivlar dock på att det är med stor marginal, men ändå.

Pasi Salonen som i årets Ironman Hawaii satsade på att nypa titeln som världens bästa 45 åring(det gick bra fram till löpningen där det sket sig ordentligt, så titeln gick till någon annan) ska springa luciamarna med mig. Med mig kanske är lite överdrivet, men jag tvivlar på att det blir ett stort startfält så jag kanske åtminstone får möjlighet att säga hej. Jag följer hans blogg och han brukar alltid skriva intressanta artiklar i RW så risken är att jag blir lite starstruckt. 

Nya stigar

Nu har jag precis varit ute och testat de nya stigarna som jag letade upp i går. Lite klantigt av mig, men jag spelade in en film innan jag kom fram till dem. Det hade ju varit roligare om jag filmat när jag var framme eller när jag var på väg hem igen, så att jag kunde recenserat dem live. Nu blev det så här istället och det får väl duga även om bildkvalitén lämnar en del att önska:

Jag är faktiskt lite besviken på mig själv att jag inte hittat dessa stigar tidigare. Jag har bara skrapat lite på ytan än, men jag har ändå hittat långa fina spår. När jag sprungit i ca 5 kilometer kom jag till ett spår som var mätt till 7,5 kilometer. Stora delar av det var single track (smala stigar) vilket gjorde mig glad då det är mitt favorit underlag. Några kilometer gick också på ett elljusspår där underlaget är grus med ett lager av sågspån. Suboptimalt, men det funkar ändå rätt bra.

Temperaturen var strax under nollan och det var ganska isigt på sina ställen. Det fanns ett par små träbroar som gick över några lite större diken och där gällde det att man tog det lugnt då de blir oerhört hala när de är frostiga.

Det blev inga skryt-tider i dag, men det kanske inte är det man behöver satsa på varje gång. Visst tar det lite bättre om man pressar och det är ju kul när man presterar bra. Men det kan också vara kul att filma lite, ta några bilder och se till att man inte snubblar på rötter, stenar eller isfläckar. Oavsett hur roligt det är att springa snabbt på single tracks så är inte kuperad terräng det bästa valet om man vill ha bra tider. Det känns faktiskt helt okej att springa smart och försiktigt istället för att maxa och riskera att man slår sig. Eller helt okej kanske det inte känns ändå, för i så fall hade jag kanske inte skrivit ett försvarstal här. Men man behöver inte aktivt skämmas för att det går lite långsammare i alla fall, så kan vi säga.

Dagens resultat:

Distans: 17,4 kilometer

Tid: 1:37:00

Snitt per kilometer: 5:34 

Snitt puls: 160

Det var absolut inte sista gången jag sprang denna sträckan och det blir spännande att hur mycket tiderna sjunker om jag skippar att filma och fota.

Bilderna återger ju så klart inte verkligheten helt perfekt, jag är t ex sjukt mycket snyggare om man tittar på mig med egna ögon. Men det var framförallt all frost i gräset och i träden som jag ville få på bild. Vad jag minns blev det så gott som aldrig så i Lysekil men här i Värmland vet vintern vad den grejar med.

Jag nöjer mig här nu, det var ändå en godkänd prestation, naturupplevelsen var hög och frosten i skog och mark var vackrare än man kan begära. Nöjd.

Upptäcktsvilopromenad

- Posted using BlogPress from my iPhone

Badminton med Emil och Tobias

I dag har jag haft träningsvärk i nästan hela kroppen. Framförallt i låren, triceps och i ryggen. Jag tror att det var gårdagens crossfit som är den stora boven i dramat, simningen kan ha bidragit lite till låren då jag simmade ett par hundra meter med bara benen. Men det är rätt skönt ändå på något sätt, så att man vet att man legat i.

Jag valde att springa till och från badmintonbanan även denna gången. Det är en sträcka på cirka 9,5 kilometer och när jag sprang dit tog det 48:28 eller 5:06/km något långsammare än förra veckan. Hemvägen tog 49:33 eller 5:13/km även det något långsammare än förra veckan alltså. Men jag är ändå nöjd med tiderna med tanke på att jag hade en ganska obekväm ryggsäck samt lagom mycket träningsvärk. Extra nöjd blev jag då jag bekvämt kunde öka tempot rejält i de sista branta backarna på hemvägen.

Jag var lite orolig för hur det skulle gå för knät under löpningen. När jag körde marklyft och knäböj på crossfiten i går så kände jag att mitt knä inte tyckte att det var helt okej. Det gjorde inte ont eller så, men det var inte med riktigt på samma nivå som dess vänstra motsvarighet. Även i morse fanns det en känsla av instabilitet i knät. Inget överdrivet, men ändå så att jag tänker på det. Hur som helst så gick det bra att springa och knät känns bättre nu än i morse så jag förvärrade nog inte något genom löpning.

Något blev konstigt med bildtexten, så jag skriver det som jag tänkte skriva där, här: "På bilden ser vi en suddig mig med svettigt hår i förgrunden. I bakgrunden har vi Tobias, ännu suddigare men något gladare. Emil kom inte med på bilden. Surt."

Det blev alltså över tre timmars träning även i dag, extra kul att nästan 50% av tiden var löpning och jag kan nu även känna en uppskattning över att 0% av tiden var dans. Det är det som är skönt med jobbigheter, att man senare kan uppskatta att man inte längre utsätts för dem.

Grundutbildning dag III, vuxencrawl och veckosammanfattning

Grundutbildningen avslutades i dag och jag belönades med ett diplom. Dagen började med ledarskapsutbildning tätt följt av uppkörningar. På uppkörningen så skulle vi som deltog i utbildningen hålla i två låtar, för mig var det i spinning, för andra i styrka och för en annan i box. Efter det stod det styrketeknik på schemat, alltså instruktioner om hur man ska göra i olika övningar samt hur man får folk som gör fel att göra rätt. Utbildningen avslutades med en timmes crossfit och ett lika långt pass med stretch.

När jag var klar hos KauIF så skyndade jag mig hem och åt lite, sedan drog jag på vuxencrawl. Det höll på i en timme och på den tiden kom jag ganska precis en kilometer. Det är ju inte så långt på en timme, men till saken hör ju att vi inte crawlar hela tiden. Ibland ska man bara använda en arm eller bara ben och då är det ju inte så konstigt att det tar lite tid.

Veckan som precis har avklarats har gått bra:

Måndag:

Löpning: Till och från Våxnäshallen - 2 * 9 Kilometer. 

Badminton: 60 minuter.

Tisdag:

Simning: En dryg timme

Onsdag:

Skidor: 45 minuter på fotbollsplan senare en mil i elljusspåret.

Torsdag:

Löpning: Kort misslyckat pass med backintervaller.

Fredag:

Vila

Lördag:

Dans: Afrikansk dans i en timme

Spinning: Ca 90 minuter

Söndag:

Spinning: 60 minuter

Styrka: 30 minuter

Crossfit: 60 minuter

Simning: 60 minuter

En bra vecka även fast det inte blev så mycket löpning, men det har i alla fall varit allsidig träning vilket nog inte ska underskattas. Jag är dock lite irriterad på att det mer eller mindre blev två vilodagar, tanken var ju att jag skulle åka skidor på torsdagskvällen men snön började att försvinna och min panna kändes lite varm. Så det finns ju åtminstone en ursäkt för mitt beteende.

I morgon blir det samma sak som förra måndagen, fast 90 minuter badminton istället för 60.

Grundutbildning dag II

I dag var det dags för andra dagen av KauIFs grundutbildning. Dagen började med ett inspirationspass vilket innebar afrikansk dans i ungefär en timme. Inte riktigt min grej, men jag bet ihop och fångade alla möjligheter att göra fel. Snurrade åt fel håll, sparkade med höger fot istället för vänster och var ständigt i otakt. Extra pinsamt då jag befann mig i en grupp med ca 20 tjejer som inte verkar ha gjort speciellt mycket annat i sina liv.

Vi hann med en hel del spinning under dagen, så totalt fick jag minst två timmars träning i dag och enligt schemat så lär det bli ännu mer i morgon. Då ska jag ju även till vuxencrawlet på kvällen.

Tanken var att jag nu på kvällen skulle jobba lite med min C-uppsats men det blir inget med det eftersom vi fick en läxa tills i morgon. Så nu sitter jag och ska göra spinningprogram till två låtar. Det är ett helvete att välja låtar, allt känns klyschigt eller töntigt. Men det är väl som med dansen, bara att bita ihop och genomföra. Tankarna förs till Nike:

Luciamarathon 2010

Yes! Då var det gjort, ett av de svåraste stegen i ett marathon är nu avklarat. Anmälningen. Nu är det klart och betalt, jag ska springa marathon den 11 december.

Banan är ritad för 2009 års lopp, men samma gäller för 2010.

Banan beskrivs på följande vis av IK Granit "Banan mäter 5275 m och löps i åtta, fyra, två eller ett varv. Banan går i samhället Bovallstrand, på motionsspåret och runt Stensnäs med utsikt mot skärgården och Bottnafjorden. Underlag: asfalt, motionsspår med grus.". Som ni ser kan man välja hur långt man springer, så om man är lite löpsugen i december men känner sig lite tveksam till maran så kan man ju anmäla sig till något av de kortare loppen som startar samtidigt och går på samma bana.

Det blir skönt att ha ett tydligt mål som ligger ganska nära i tiden. Nu är det ju länge sedan jag sprang speciellt långt och jag är lite osäker på hur mycket jag ska våga öka distanserna i passen nu. Men jag tror att jag ska försöka mig på ett pass på 25 kilometer i veckan och veckan efter det gå upp på runt 30 kilometer. Pallar inte knät det så kommer det bli lurigt att träna till detta loppet. Spännande. Funkar träningen som jag vill så kommer jag sikta på en tid mellan 3:30 och 3:40, det borde vara rimligt (förutsatt att väder och vind inte stör allt för mycket).

Väder och eventuell sjukdom förstör mitt liv.

Jag hade planerat att åka lite skidor nu på kvällen. Pannlampa, ett eget (släckt) elljusspår och en ljudbok lockade. Lockar! Men jag känner mig på pannan och inser att jag är lite varmare än man ska. Motvilligt måste jag ta det säkra före det osäkra. Hade det inte varit för instruktörsutbildningen i helgen så hade jag nog chansat, men nu vågar jag inte.

Yr.no spår inte om några goda skidförutsättningar under någon överskådlig framtid heller. Jag hör och ser i skrivande stund hur det rinner vatten från taket, så verkligheten överensstämmer just nu med Yr:s spådomar. Plusgrader, moln och regn med några få undantag ända till 20 november. Det kanske fortsätter längre än så, men det är så långt kaffesumpen kan tala just nu. Skidorna på hyllan igen alltså.

Det är nästan så att jag kallar denna dagen för vilodag. Men inte ens det håller. Jag sprang ju lite i morse, så lite att jag inte ens loggade det på jogg.se, bara 15-20 minuter.

OBS! Bilden är från i somras, men fiket och Tobias är de samma och min blåbärssmoothie skiljer sig endast med en jordgubbe.

Det blev även en eller två långpromenader, en till och en från stan, ca 2*6 km alltså. Även det borde ju räknas som någon form av träning kan man tycka, även om jag egentligen inte gör det. På promenaderna hade jag sällskap av Petta, han gick till stan för att köpa öl, jag för att köpa träningskläder. Alla kan inte prioritera samma, men jag gillar olika så det känns OK. På stan tog vi en fika med Tobias, och ja, jag känner hur jag glider ur bloggens ramar. Men detta är relevant pga det mest framträdande på bilden här till höger. Kost! Jag beställer alltid/ofta blåbärssmoothie om det ges möjlighet. Jag kan inte komma på någon mer källa, men jag vet att det finns andra än Dr Åsa som talat om hur nyttigt det är med bär, framför allt blåbär. jag undrar om det inte var i Runner´s World det stod något om att just blåbär var extra bra för löpare. Exakt vad det är i blåbär som är så bra minns jag inte heller, men är det så relevant? Det är bra, det räcker tyvärr för mig. Jag önskar att jag hade lite högre krav på den informationen som jag rättar mig efter, men tydligen inte.

I morgon hade jag tänkt att ta en riktig vilodag eftersom lör-, sön- och måndag kommer att vara späckade med träning. Men inget verkar ju gå som jag vill eller planerar så det kanske blir något coolt pass i morgon ändå.

Intervaller

- Posted using BlogPress from my iPhone

Skidåkning

Man kan säga att denna dagen har haft tre träningsrelaterade delar:

Den första tredjedelen var ca 45 minuter skidåkning på en fotbollsplan. Det gick, men mer övning är nödvändigt. Det var svårt att svänga och om man vill bromsa så går inte det vilket känns lite otryggt.

Den andra tredjedelen var teoretisk. Mellan 17:00 och 20:00 var jag på grundutbildning för att bli spinninginstruktör. Jag trodde att det skulle vara massa snack om saker som jag redan hade koll på. Men så var det inte, vi fick lära oss olika begrepp och hur muskler och skelettet ser ut och vad som sitter var osv. Känns som att jag vill ha bättre koll än vad jag har på det, är helt lost nu. Läraren pratade också om puls och i vilka pulszoner man ska träna i för att nå bästa resultat för att förbättra t ex konditionen. Det var intressant och jag fick mersmak.

Den tredje tredjedelen är jag precis hemkommen från. 90 minuter skidåkning. Då kanske man kan tro att jag kom långt på den tiden, men så är det inte. Lite mer än en mil blev det. Denna gången körde jag i elljusspåret här uppe på campus istället för på fotbollsplanen. Av någon anledning så var det dock släckt i spåret, lite märkligt anser jag. Om man ändå byggt upp ett belysningssystem så kan man väl nyttja när det är mörkt, eller vad var planen? Men det var nog tur att det var mörklagt för nu fick jag vara helt själv i spåret och slapp både trängsel och att visa min "Bambi på hal is"-åkstil. Men det var faktiskt ganska mysigt att glida omkring där med pannlampan.

Det var lite lurigt att få grepp i snön med skidorna. Antagligen beror det på dålig valla och/eller dålig teknik, förhoppningsvis blir det bättre när jag fått upp vanan lite.

Axlarna har fått ta den hårdaste smällen idag. Benen känns oberörda men axlar och triceps gnäller lite. Det gör mig lite förvånad/besviken faktiskt, hade hoppats att det skulle vara bra träning för benen att åka skidor. Men även det kanske är något som har med tekniken att göra.

Det som är mest irriterande med skidorna är att jag får små flisor i händerna när jag lyfter dem. Som barn trodde jag att sådana flisor gick in i blodomloppet och när de sedan träffade hjärtat så dog man. I dag är jag skeptisk till det, men om det inte kommer någon mer post här i bloggen här så vet ni varför.

Min gainer tog slut i dag också, det är ju ett helvete att man ständigt tvingas till nya investeringar...

Simning och Buff

Dagens simning gick ganska bra, men jag känner mig så sjukt värdelös när jag ser "riktiga" simmare som har sin simträning några längder bort. De är så sjukt mycket bättre än mig så det finns inte. Medan jag kämpar som ett djur för att palla att crawla några längder i sträck så glider de fram i vattnet, snabbt och tillsynes utan ansträngning. Jag vill vara på deras nivå, och en dag SKA jag vara det. Men den dagen känns avlägsen just nu.

Simningen pågick i en dryg timme, jag har ingen aning om hur många längder det blev totalt men sex längder var det längsta jag crawlade i en följd.

För några veckor sedan så köpte jag en buff. Det är en tygcylinder som man kan ha till lite av varje:-->

Minns från förra vintern att det var ganska besvärligt att skydda hakan och kinderna från kyla. Det blir lätt att man även täcker munnen vilket gör att det blir blött, äckligt och isigt. Så jag tänkte att man kanske kan lösa detta med en buff. Testade den idag när jag cyklade till och från simhallen och den fungerade väldigt bra. Den är ju tunn så jag vet inte om den duger när temperaturen sjunker lite mer. Men jag vågar ändå rekommendera den. Buff från Tierra ska ni köpa alltså. Eller ta vilket märke ni vill, men min är från Tierra. Minns inte riktigt vad den kostade, men ungefär en hundring eller två hos Naturkompaniet.

Imorgon börjar min utbildning till spinninginstruktör. Det verkar som att det endast blir teori då, men det har kommit lite mer snö nu och om den ligger kvar så blir det nog några varv med skidorna på fotbollsplanen. Det kanske inte är så kul att åka skidor på en fotbollsplan, men det lär inte ha kommit nog med snö än för att kunna köra i några spår.

Hej då!

PS

Grattis till Emil L som idag lyckats springa halvmaredistans för första gången, inte illa!

DS

Videoblogg om snö osv

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Triogatan,,Sverige

Badminton

Som vanligt blev dagen stressigare än planerat. Tanken var att softa fram till 15:00 för att sedan springa till Våxnäs och spela badminton. Men 09:00 blir jag väckt av telefonen, och jag blir erbjuden att vikariera mellan 12:00-13:20. Så det blev att stressa hem efter jobbet, slängde i mig lite mat och kastade på mig löparkläderna.

Enligt Google Earth så var det 9,6km från min lägenhet till badmintonbanorna. Det tog mig 44min att springa dit, en snitthastighet på 4:39/km. Det är jag nöjd med. Extra nöjd eftersom jag sprang med packning. Min riktiga löparryggsäck var lite för liten så jag fick ta min vanliga rygga och improvisera lite bindningar, men det blev bra. Så här såg jag ut när jag kom fram (fotograferat av Tobbe):

Dagen outfit var:

- Asics GT-2150

- Vintertajts från Newline 

- Underställströja

- En tunn jacka från 2117 of Sweden

- Vantar från Rogelli

- Virkad mössa av och till mig själv

På axeln hänger det lite ledigt en ryggsäck. Eftersom mina in-ear-hörlurar har börjat glappa så körde jag med orginallurarna till min iPod shuffle. I vanliga fall är det sjukt irriterande då de aldrig vill sitta kvar i öronen, men eftersom mössan är costom made av och för mig så har hörlurarna inget annat val än att sitta där de ska.

Det spelades badminton i en knapp timme. Det var jag, Tobbe, Emil, Peter och Tobias, även om den sistnämnde var 30min sen. Peter stod obesegrad ända fram tills vi körde en omgång rundbadminton som jag vann. Men jag erkänner villigt att Peter var bäst idag. Alla verkade tycka att det var kul och vi bestämde att vi ska köra nästa vecka också, fast då i två timmar.

På hemvägen var jag lite segare, lite för att jag var trött men jag tror framförallt att det berodde på att det var nedförsbackar dit och uppförsbackar hem, 48:54 eller 5:06/km resulterade det i hur som helst.

Lite drygt 19km löpning och strax under en timme badminton tycker jag ändå får räknas som en bra dag.

Tack för mig.